Mer genustänk i politiken, tack

De flesta tycker nog att det är en självklarhet att politiken och samhället inte ska behöva könsuppdelas. Att verksamheterna ska vara till för alla oavsett kön, och att besluten ska tas utifrån det. Det finns till och med dom som tycker att det fungerar bra som det gör i dag, och att de förändringar som behöver göras inte har, eller ska ha, ett dugg med genus att göra.

Tyvärr är det en villfarelse.

Tydligast tycker jag att det blir i fråga om transportsystemet.

Vi stannar upp lite. Vad är transportsystemet? Rimligen de olika sätt, på vilket vi transporterar varor, tjänster och människor. En del kanske inte så nödvändigt, annat kanske till och med livsavgörande.

Buss 807 blev film, men bilden passar som symbol för alla dom resenärer som är beroende av en fungerande kollektivtrafik. Bild från Svenska Omnibusföreningen

Resor till och från arbetet är en stor del av de dagliga transporterna. Många åker i egen bil, men väldigt många åker kollektiva färdmedel. Såväl privata färdmedel som kollektiva dito måste fungera för att samhället ska fungera.

En majoritet av dom som är beroende av kollektivtrafik för att ta sig till och från arbetet eller studier är kvinnor. Fördomsfull som jag är så tycker jag att detta märks i synen på kollektivtrafiken. De kollektiva färdsätten behandlas i första hand som rena budgetfrågor – att verksamheten måste fungera kommer i andra hand.

Tänk om vi på allvar skulle låta kollektivtrafiken ta plats i det totala trafiksystemet, och börja se busslinjer som framtidsinvesteringar och inte som löpande utgifter? Våga ställa budgetfrågan, om en viss vägsträcka verkligen ska rustas upp till en viss kostnad, eller om en del av dessa resurser i stället ska användas till att restaurera ett antal busslinjer. En främmande tanke? Nej, inte om vi vill lyfta upp det kollektiva resandet och göra detta till en betydligt viktigare del av transportsystemet.

Jag tror inte att kollektivtrafiken kan få en ökad andel av resurserna i förhållande till övriga transportsätt, om det inte även sker en omfördelning inom det totala transportsystemet.

Och, ja, detta är en genusfråga. Normen inom svensk transportpolitik utgörs inte av en kvinna beroende av fungerande kollektivtrafik för att få vardagen att fungera.