Krypskytte mot polisen

Det finns all anledning att hyfsa debatten en aning när det gäller diskussioner kring polisens arbete. Något som fått stor uppmärksamhet under senare tid är polisens lista på 53 utsatta områden där myndigheten ser särskilda behov av att lägga resurser.

I rapporten står det ”… områden i landet som i olika grad är utsatta för allvarlig brottslighet, har en låg socioekonomisk status och där polisen bör rikta särskilda insatser.” *Det finns ingen anledning att ifrågasätta polisens bedömning. Däremot kritiskt granska debatten runt dessa områden.

Tjärna Ängar i Borlänge finns med på listan. Nej, polisen har inte tappat greppet över Borlänge. Borlänge är heller inte ”förlorat”, som en bekant uttryckte det.

Tvärtom, polisen har tillsammans med kommunen bedrivit ett målmedvetet arbete för att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna. Resultatet är att Borlänge som toppade brottsstatistiken år 2000 rejält har minskat antalet anmälda brott. Ett resultat som kan bli än bättre, och det är en anledning till att polisen tar fram listor över problemområden.

Det tråkiga i den vildvuxna debatten är att polisen mer eller mindre pekas ut som en myndighet som tappat kontrollen. Och som grund för den anklagelsen används ofta faktumet, att polisen kartlagt ett antal områden där det ska läggas extra mycket resurser. Ett horribelt sätt att se på verkligheten, enligt mitt förmenande.

En som inte är oskyldig till de här nålsticken är Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson. Han drog sig inte för att använda begreppet No-Go-Zoner. Naturligtvis en sanslös överdrift, men tacksamt använd av ofta nationalistiska debattörer.

När de här påstådda No-Go-Zonerna gått ett varv i viskleken har de förvandlats till hela förorter som står under sharialagar och styrs av islamister. Herrejösses, om jag drabbas av liknande vanföreställningar hoppas jag att någon förnuftig människa tar mig till läkare.

Det finns områden som har rejäla problem med gängrelaterad brottslighet, även gäng kopplade till etniska grupperingar. (Polisen pekar på just detta i sin rapport, och på hänsynslöst våld i gängrelaterade uppgörelser, även om myndigheten påpekar, att inget tyder på, att de grova våldsbrotten ökat totalt sett.) Att koppla samman denna gängkriminalitet med religiositet eller med senare tids flyktingmottagande kan inte sägas vara något annat än vilseledande.

I myten om No-Go-Zonerna ingår att polisen förlorat kontrollen och inte vågar konfrontera problemen. Det gör dom i högsta grad! För bara någon vecka sedan genomfördes razzior i anslutning till krogar för att komma åt yrkeskriminella. Även kronofogden var inblandad. Detta om något är att ta problemen med den organiserade brottsligheten på allvar. Att angripa problemen vid källan.

Polisens farligaste jobb?

Att vara polis är ett farligt yrke. Att ingripa vid supporterbråk är riktigt farligt. Poliser blir skadade. Då är det också märkvärdigt tyst i den delen av internet, som annars frossar i upprördhet när polis och annan blåljuspersonal får problem i någon förort. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att en speciell del av internet undviker att tala illa om sina egna.

Ett annat nålstick mot polisen är ryktet om att polisens insatser på och vid flyktingförläggningar skulle vara hemliga. Naturligtvis finns ingen mörkläggning kring incidenter med eller mot flyktingar. Vi får läsa och höra om det i media. Det är lika öppet som andra polisnyheter. Däremot gör inte polisen någon sammanställning som i dagsläget är offentlig. Inte så mycket att uppröras över, för den som inte är paranoid vill säga.

En del av dessa nålstick syftar naturligtvis till att skapa en bild av att polisen inte längre kan upprätthålla lag och ordning. Något som skulle legitimera de kriminella nätverk som rör sig ute på gatorna under flagg som ”medborgargarden” eller Odins Soldater. Ofta individer med ett kriminellt förflutet och/eller fotbollshuliganer.

Drägg alltså, som då sannerligen inte utför något arbete som polisen inte hinner med, utan snarare ställer till jävulskap och onödigt arbete för myndigheten.