Väder, klimat och frusna gubbar

Läs uppdateringar gjorda 2011-01-13

Efter att ha matats med krigsrubriker om en rekordkall vinter och snökaos kan det vara dags att göra ett gästspel i verkligheten. En verklighet som överraskande nog är lite större än den knappa promille, som Sveriges area utgör av det här klotet.

”Det är rekordkallt på norra halvklotet” har vi hört och läst många gånger den här vintern. Vi har någon vecka nu haft tillgång till fakta om hur det ser ut så vi kan väl som hastigast granska uttalandena om kylan på norra hemisfären.

Så här ser bilden för december ut för det arktiska området:

Bilden kommer från National Snow and Ice Data Center. Det rör sig alltså inte bara om mycket stora områden med temperaturöverskott, i vissa fall handlar det om extrema överskott (Grönland är exempelvis närmare fem gånger större än Sverige, Canada tillsammans med Grönland är större än Europa).

Bilden ovan ger också en bra förklaring till varför isbildningen i Arktis går mycket trögt; väster om Grönland extremt trögt. Den verkligheten tillsammans med att volymen is i Arktis rasat de senaste åren gör att det ser illa ut inför sommarens smälta (det var mycket nära att vi per definition fick en isfri nordpol i somras).

Veckobilden från månadsskiftet dec/jan från Tokyo Climate Center bekräftar detta, och visar att det finns stora områden även söder om nordpolen med höga temperaturer …

Det blir en smula humoristiskt när världsreportern Ulf Nilson analyserar den globala uppvärmningen utifrån att han fryser på Värmdö. En text som för övrigt mera ser ut att ha producerats under inverkan av Saharas sol. Elaka tungor försöker ibland göra gällande att Ulf Nilson blivit senil. Det tror jag inte på; däremot att han är förbannat lat och inte ids kontrollera fakta, i kombination med inte så lite inskränkthet. Referensen till Lars Bern ger också en antydan om dåligt omdöme.

Nåväl, vi lämnar knäppgökarna för en stund (trodde jag). Roy Spencers satellitmätning för december visar ungefär vad jag trodde för december månad, även när siffrorna bryts ned i regioner.

OBS: Spencer har ändrat referensperiod: från 1979-1998 till 1981-2010. Praktiskt innebär detta att november månads temperaturanomali på +0,38 grader ändrats till +0,27 grader i den nya tabellen; alla tidigare värden skrivs naturligtvis ned med 0,11 grader.

Detta innebär alltså att 30-årsperioden 1981-2010 var 0,11 grader varmare än 20-årsperioden 1979-1998 (1998 är för övrigt fortfarande varmast enlig UAH). Så mycket var talet om en global avkylning de senaste åren värt. Jo, det finns faktiskt dom som hävdar att vi har haft en avkylning sedan 1998. Några av dom finns i Stockholmsinitiativet, som mycket förtjänstfullt tilldelades förra årets förvillarpris av Vetenskap och Folkbildning.

Åter till Roy Spencers nedbrutna siffror för temperaturer. Långtidstrenden globalt visar alltså en ökning med 0,14 grader per decennium för hela klotet.

Uppdatering: Ett tack till Nicklas som uppmärksammade mig på att jag läst fel i diagrammet. Siffrorna är inte riktigt så illa som i originalposten.

För norra halvklotet (det som var så kallt vet ni) är siffrorna 0,22 0,21 grader per decennium.

En ökning med närmare 0,7 grader för norra halvklotet under den period som satellitmätningarna pågått.

För landmassan på norra halvklotet blir siffran i stället 0,42 0,24 grader per decennium.

En ökning med närmare 1,3 ca 0,8 grader för norra halvklotets landmassa under den period som satellitmätningarna pågått.

Nu kanske det börjar klarna varför permafrosten tinar, glaciärer krymper och livsbetingelserna i Arktis förändras dramatiskt. Det är kallt på Värmdö.

[Det som gör att jag kan låta detta påstående stå kvar, trots min fadäs, är att ”Nordpolen” enligt Spencer definieras med området norr om breddgrad 65 (Härnösand). Och mig veterligt finns det ingen permafrost och inga glaciärer (av någondera betydelse) ens i närheten. Och för landområdet norr om 65 är faktiskt långtidstrenden 0,44 grader per decennium (i motsats till 0,42 grader som jag felaktigt skrev för hela norra halvklotets landmassa).]

(Det är denna verklighet jag har för ögonen när jag läser lustigheter om naturvårdsverkets film ”räven simmar över sjön” och meteorologen Pär Holmgrens farhågor om vasaloppets 100-årsjubileum 2022. År 2022 har dessa 1,3 0,8 grader för norra halvklotets landmassa blivit 1,7 1,0 grader.)

[Jag sätter parentestecken om föregående stycke. Jag ser dock inget skäl i att ta bort det. En grads temperaturökning på 45 år är mycket för ett helt halvklot, det dubbla för området norr om breddgrad 65 ännu mer. 1,7 grader 2022 (om vi håller oss till trakterna av Vasalopp och Svenska Skidspel) som jag skrev först, bör vara lite för mycket samtidigt som 1,0 som jag ändrade till blir för lite. Dock ingen ursäkt för att jag läste fel. Jag borde gjort rätt från början.]

Det finns ingen seriös klimatforskare som tror att den här utvecklingen stannar av, inte med nuvarande ökning av koldioxidhalt i atmosfären. Undantaget om vi drabbas av ett stort vulkanutbrott alternativt meteoritnedslag. Det kanske även finns någon som tror att det blir kallare när solfläckarna återvänder …

En underliggande temperaturstegring tillsammans med en naturligt mild vinter; ja då får såväl Vasalopp som Svenska Skidspelen problem, tillsammans med mitt vinterfiske. Minns hur det var förra vinter-OS i Canada. Inte så mycket att göra sig lustig över.

Nu börjar klimatförändringarna slå mot ekonomin i västvärlden, hårt. Försäkringsbolag som återförsäkrar mot väderhändelser (som påverkas av klimatet) kommer inte att ta onödiga risker. [Detta är en mycket cynisk formulering från min sida; invånare i fattiga länder drabbas mångdubbelt hårdare än vi, men det märks ju inte i våra plånböcker, och kommer därför inte att öka vår vilja att bromsa utsläppen av växthusgaser.]

Professor Peter Stilbs hade roligt i ett inlägg på skammen där han ondgjorde sig över att ett försäkringsbolag i USA tog ut för höga premier för stormskador som aldrig blev. Köp en lott säger jag. Av förra årets rekordsäsong när det gäller atlantstormar, rammade inte en enda USA på riktigt allvar. Detta handlar om tur, inte dålig riskbedömning, och visar med önskvärd tydlighet vad stockholmsinitiativets medlemmar grundar sitt vetande på.

Översvämningarna runt om i världen kommer inte att öka försäkringsbolagens vilja att sänka premierna. Varje extrem väderhändelse kan naturligtvis förklaras med naturliga variationer, där väderextremer är just naturliga inslag. Men den sammantagna bilden av väderextremer just denna extremt varma period, och i slutet av den, är en ny verklighet i en ny tid.

Nu går vi (förhoppningsvis) mot en lite kallare period (vi får se vilket genomslag La Nina får), men nästa naturliga topp, med underliggande AGW, ska vi nog ha extra beredskap för. Vi har trots snökaos och kyla klarat oss lindrigt undan i Sverige. Även Värmdö.

[Av väderprognoserna att döma undrar jag om inte Storbritannien börjar ligga pyrt till för att drabbas av översvämning. Vad säger Corbyn? Vet ni förresten om han varnade invånarna i Brisbane?]

Aftonbladet

DN