söndag 7 juli 2019

Jorden är övernyttjad – mer än överbefolkad


Liksom för att döva samvetet, när de ekologiska och klimatmässiga ”fotavtrycken” blivit för stora, talas det allt mera om att människopopulationen är för stor.

Problemställningen är konkret, men samtidigt obegriplig. Vad menas?

Troligen vill den som varnar för befolkningsökningen frammana bilden av fattiga länder med fattiga människor, som helt enkelt inte får plats, utan breder ut sig, närmast som djur. Här finns hotet – inte att ett mindre antal nationer, dessutom med svag befolkningstillväxt, lever långt, långt, över tillgångarna.

Befolkningstillväxten i fattiga, ofta krigshärjade, länder (ett vanligt samband) ställer till mycket lidande för den egna befolkningen, men med mindre påverkan på moder jord.

Antalet barn som föds till världen har dessutom minskat under ett antal decennier. Mycket tack vare den effektivaste barnbegränsningen som finns: Minskad barnadödlighet, som närmast per automatik leder till att färre antal barn föds. Utbildning och ökat välstånd, främst för kvinnorna, leder även det till att det föds färre barn. Att världens befolkning trots det ökar, beror i första hand på att människor lever längre – också det en konsekvens av utbildning och ökat välstånd. Alltså samma process som Sverige genomgick under främst första hälften av 1900-talet.

Vi gör ändå det tankeexperimentet, att vi är för många. Att människopopulationen måste minska.

Något vi naturligtvis inte kan effektuera, men vi leker ändå med tanken, att det till vår hjälp kommer en icke behandlingsbar böldpest, med enorm dödlighet bland de smittade.

Nu är frågan, var skall denna pest få sitt utbrott, för att jorden ska komma i bättre balans?

Säkerligen tycker många, per automatik, i ett land med mycket höga födelsetal. Kanske ett land med pågående svältkatastrof. Flyktinglägret med människor packade i misär. Men skulle det minska användandet av resurser? Minska klimatpåverkan?
Flyktingläger i Kenya. Lika många människor som i Malmö. Förbrukar dessa människor lika mycket resurser som Malmö? Bild från KIT.

Knappast.

Om en böldpest verkligen skulle få någon effekt för den här planeten, måste den naturligtvis slå till i de länder som har högst BNP per capita. Och eftersom det är ett tankeexperiment kan vi låta pesten slå till selektivt. Kanske utgå från soptunnan – sortera bort dom som slänger mest användbara prylar, inklusive mat. Dom som förbrukar mest fossila bränslen eller har högst elräkning för luftkonditionering.

Fattigpensionärer, flyktingar, människor i samhällets periferi, är heller inte så resursdragande, att en pestsmitta bland dom skull få någon större effekt. Även om dom bor i rika länder.

Begreppet överbefolkning säger alltså inte så mycket. Det skulle kräva en gigantisk folkminskning i fattiga länder, för att mer än marginellt minska resursuttaget, kanske inte alls, med tanke på att mycket av resurserna ändå hamnar i den rika delen av världen.

Men, istället för otrevliga tankeexperiment, kanske vi ska konstatera, att jorden har större problem än antalet människor …

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar