torsdag 3 maj 2018

Cirkus Hälla, Arbetscenter Falun (Del 1)





Efter mitt, rent ut sagt rosenrasande, utbrott mot en handläggare på Arbetsförmedlingen, något som resulterade i polisanmälan och förhör, har jag nu via förundersöknings-protokollet äntligen fått reda på i vilka termer Arbetsmarknadsenheten (AME), vilket även inbegriper Arbetscenter och Hälla, i Falu kommun beskriver mig.


Visst har jag haft misstankar om att AME säger en sak till mig, och en annan till Arbetsförmedlingen, och för all del även till andra som hört sig för om mig, men det här övergick min vildaste fantasi:


Jag tror att detta är verklighetsfrämmande även för dom som jag arbetat tillsammans med. Jag var trots allt arbetsledare innan jag blev sjuk och utfryst.

Omdömet är sataniskt formulerat. ” … full, stökig och bråkig …” vidare ” … detta framkom inte i motiveringen från kommunen som skäl [att säga nej till extratjänst]

Konsten att säga allt och ingenting. Kommunen via AME säger att dom inte vill ha mig, på grund av att jag varit ”full, stökig och bråkig”, samtidigt som detta inte utgör skäl för att neka mig anställning. Tillräckligt för att en handläggare på arbetsförmedlingen, som jag aldrig tidigare träffat, skulle flytta mig från en sifferkolumn till en annan. En kolumn som visar att jag är satt i åtgärd via Arbetsförmedlingens försorg.

Ehh …

Alldeles uppenbart skaver något hos AME, men som enheten inte törs stå till. Jag känner igen ledarskapet från AME och Arbetscenter sedan tidigare.

Men visst fan har jag bråkat med Hälla.

Jag uppfattades säkert som bråkig, när jag tjatade om att några av oss i Norslundsgruppen skulle få en utbildning i ”heta arbeten”. Det hände emellanåt att förskolor ringde och ville att vi skulle skära bort något rör eller metallbit som stack ut och kunde skada. Ingen av oss i gruppen fick utföra sådana arbeten, men gjorde det ändå.

Jag hade mycket klara synpunkter på att arbetscenters personal, inte för handkraft, borde lasta upp en jordfräs á 100-150 kilo, på ett pickupflak 110 centimeter från marken. En olämplighet som kanske inte förstås av chefer, som saknar erfarenhet av verksamheten. Jag förstår att jag upplevdes som stökig.

Chefen för Norslundsgruppen uppskattade inte, när jag upplyste honom om, att jag helst inte ville arbeta tillsammans med kollegor som klättrade upp på taket till förskolor, för att göra rent med lövblås … En arbetsmetod som närmast var sanktionerad av aktuell chef. (Jo, ni läste rätt, men jag beskriver inget dårhus utan arbetscenter i Falun.)

Kanske uppfattades jag som bråkig när jag försvarade rent mänskliga värden gentemot rasism och främlingsfientlighet, sådant som ansvariga på AME skriver om i policydokument och författad värdegrund. För mig var det självklart att inte låta samhällsanalysen utgå från Fria Tider eller Avpixlat. Jag var heller inte tyst när närmaste chefen fiskade i grumliga vatten.

Riktigt stökig var jag, när vi gruppen hade en uppenbarligen drogpåverkad person med på våra uppdrag. Det pågick under några dagar, en tid under vilken vi även utförde arbetsuppgifter på förskolor. Det tog alltså ett par dagar innan arbetsledningen klarade av att avlägsna personen från verksamheten. Jag mådde förbannat dåligt under det aktuella skeendet, och är i dag bitter över att jag var lojal mot Arbetscenter, i stället för att sjukskriva mig, och anmäla situationen till arbetsmiljöverket.

Jag återkommer till epitetet full i kontexten kring ”full, stökig och bråkig”i nästa del av Cirkus Hälla, Arbetscentrum Falun.


Ingen ansvarig, vare sig politiker eller på förvaltningen bemödade sig med att svara. Enda reaktion var ett intetsägande svar från Arbetscenters enhetschef Niklas Wolff. Jag väljer här i sammanhanget några betydelsefulla citat (hela brevet lägger jag upp som första kommentar på bloggen):  


”Hej Bosse
Som ansvarig för arbetscenter känner jag mig manad att svara på ditt brev. Jag förstår att du känner dig besviken på att din arbetsträning  på Arbetscenter slutat i och med att din visstidsanställning är till ända.

Jag upplever också min företrädare som kompetent när det gäller uppstarten av projektet i Svärdsjö och andra projekt, utmaningar finns alltid i starter av projekt men jag har inte upplevt dem på det sätt du har. Jag antar att du bedömdes som kompetent att driva och ta hand om arbetet i Svärdsjö. Jag gör samma bedömning vilket är en anledning till att din arbetsträning avslutades den 31 mars. Du bedöms inte behöva mer arbetsträning, vilket i och för sig är positivt.
… ”

Det är alltså enhetschef Niklas Wolff, enhetschef på Arbetscenter, som formulerat ovanstående. Närmast lismande skriver Wolff om mitt arbete i Svärdsjö, och motiverar varför jag inte ska vara kvar på Arbetscentrum. Samma person som till Arbetsförmedlingen beskriver mig som ”full, stökig och bråkig”.    

Fortsättning följer ...

1 kommentar:

  1. Svaret från Niklas Wolff i sin helhet:

    Hej Bosse
    Som ansvarig för arbetscenter känner jag mig manad att svara på ditt brev. Jag förstår att du känner dig besviken på att din arbetsträning på Arbetscenter slutat i och med att din visstidsanställning är till ända.

    Arbetscenter är en plats för arbetsträning. Meningen är att deltagare på arbetscenter ska vidare till annan sysselsättning och jag hoppas att du kan ta med dig goda erfarenheter av din tid hos oss och använda dem i dina kommande arbeten.

    Vad gäller repressalier kan jag inte annat än motsätta mig. Jag upplever att mina underställda chefer och arbetsledare har hög moral och arbetar efter Falu kommuns värderingar på ett föredömligt sätt. Jag upplever också min företrädare som kompetent när det gäller uppstarten av projektet i Svärdsjö och andra projekt, utmaningar finns alltid i starter av projekt men jag har inte upplevt dem på det sätt du har. Jag antar att du bedömdes som kompetent att driva och ta hand om arbetet i Svärdsjö. Jag gör samma bedömning vilket är en anledning till att din arbetsträning avslutades den 31 mars. Du bedöms inte behöva mer arbetsträning, vilket i och för sig är positivt.

    Vad gäller rekrytering så finns det ingen rekrytering av deltagare på arbetscenter. Deltagare anvisas till Arbetscenter och det är vår uppgift att ta hand om deltagare som är i behov av arbetsträning. Så har det alltid varit.

    Att drogproblem skulle vara en ytterlighet håller jag inte riktigt med om. Under mitt år på Arbetscenter har vi både skjutsat personer till lasarettet och på andra sätt tagit hand om deltagare som varit alkoholpåverkade och/eller påverkade av andra droger. En tydlig regel är att man inte får jobba med droger i kroppen på Arbetscenter eller för den delen någon annanstans på Falu kommun. Det är alla anställdas ansvar i Falu kommun att tillse att detta ej händer. Det har aldrig inträffat att deltagare på arbetscenter blivit utskickade på uppdrag med vetskap om alkohol eller drogpåverkan. Däremot är det naturligtvis svårt att garantera att det aldrig hänt, händer eller kommer att hända. Jag håller dock med om att vi måste bli snabbare i själva drogtest-situationen. Vi har därför nu startat ett samarbete med Ferle vilket innebär att vi kan testa individer på momangen.

    Samarbetet med kommunfastigheter upplever jag just som du vara mycket bra. Enligt min bedömning så gör det varken till eller från att far och son arbetar med varandra. De sköter sitt jobb på ett mycket professionellt sätt och jag för min del ser ingen anledning till åtgärder.

    Jag förstår att du har många synpunkter på hur Arbetscenter ska bedrivas och hur det historiskt bedrivits. Jag lyssnar gärna om du vill berätta.

    Med vänliga hälsningar

    /Niklas

    SvaraRadera