Bland Israelvänner och antisemiter

Är rubriken provocerande? Det är också meningen, men blir inte mindre sann för det. Verkligheten är ibland provocerande.

En inte alltför ovanlig typ av antisemit är en person som säger sig stå upp för Israel, samtidigt som hen anser att det är där judarna ska bo.

En åsikt som naturligtvis är fel åt h-e. Historiskt sett har det funnits stora judiska minoritetsgrupper i de flesta länder i vår närhet. Det som drev bort judarna, eller än värre förintelsen, var antisemitismen.

Den judiska kulturen är inget annat än en del av den kultur som vi kallar västerländsk, eller för den delen östeuropeisk. Andra världskriget, och även tiden före, slog sönder större delen av detta judiska arv.

Och fortfarande dyker antisemitiska strömningar upp, värre nu än på många år.

Däremot är det inte antisemitism att protestera mot staten Israels annektering av ockuperad mark. Vare sig i Jerusalem eller på andra platser. Bosättningar som saknar folkrättsligt stöd är inte sionism utan vanlig vidrig nationalism.

I Sverige har vi i riksdagen Sverigedemokraterna. Ett parti som bekänner sig som vänner till staten Israel.

Tacka sjutton för att SD ömmar för religiösa judar, och vill att dom ska ha någonstans att ta vägen, när partiet vill ändra lagen, så att det blir omöjligt att leva kvar i Sverige. Det är det som blir resultatet om import av kosher-kött (rituellt slaktat) förbjuds, tillsammans med ett förbud av omskärelse av gossebarn. Återstår då bara judar som assimilerats bort från den kultur dom har rätt att tillhöra.

Det går inte säga annat än att SD håller fast vid sina rötter.

Även Adolf Hitler ville ha en stat dit han kunde deportera judar. Palestina var uteslutet, då Hitler ville bygga allianser med araberna i området i kampen mot britterna. Madagaskar visade sig även det omöjligt. Förintelsen väntade. Samtidigt som Europa och även USA var väldigt njugga mot att ta emot judiska flyktingar.

[Antisemitismen var ett gissel långt före andra världskriget, och långt ifrån värst i Tyskland, inte förrän i samband med kristallnatten 1938. Många judar hade i samband med pogromer tvingats lämna sina hem. Sionismen, alltså drömmen om en egen stat, Israel, växte sig allt starkare. Inte till så liten del beroende på att många länder helt enkelt inte ville veta av judarna. Den delen av kulturarvet förnekades.

Efter andra världskriget fanns några miljoner judar i Europa som överlevt förintelsen. Dessa hade i princip ingenstans att ta vägen. Ingen ville ha dom, och jag vill nog hävda att det var ren antisemitism, trots förintelsen, som var bakomliggande orsak. Med kolonialtidens trubbiga redskap bildades staten Israel – utan vare sig finess eller hänsyn till palestinierna eller för den delen de nya israelerna. Det finns stora likheter med Europas behandling av romerna.]

En annan rot som odlas och gödslas inom SD är de antisemitiska konspirationsteorierna om att världen styrs av en klick judar. Den senaste favoriten i dessa påståenden är att judarna skulle ansvara för en massinvandring av muslimer till Europa (jag har inte förstått vare sig logik eller påstått syfte, men det är förmodligen omöjligt). Sådana här påståenden fräser runt allt oftare i trådar på sociala medier där SD-anhängare är inblandade.

Det mest obehagliga i det här är att det i dessa nätdiskussioner inte går att urskilja någon rågång mellan SD-sympatisörer och de rena nazisterna. Trådarna vävs liksom bara samman till en brun sörja. Där även personer som säger värna Israel och vara mot antisemitism deltar. Personer som i ena stunden säger en sak men i nästa legitimerar avskrädessajter som Fria Tider, Avpixlat, Breitbart (Donald Trumps husorgan), Nya Tider, för att nämna några, men även enskilda personer som bland andra Annelie Sjöberg, Ingrid Carlqvist och Stefan Thorsell.

Steget är inte långt mellan den skränande nazistskocken på Stora Torget i Falun, och de som kommenterar bland Sverigedemokraternas brunskjortor.