Vår rätt att tycka och trycka

Yttrande- och tryckfrihet är skyddade enligt grundlagen. Skyddet är så starkt att till och med uttalanden som subjektivt kan uppfattas som förtäckta hot avskrivs som just yttrande- och/eller tryckfrihet. Jag nöjer mig med att konstatera att rätten att yttra sig är stark.

Vad som är yttrat eller tryckt är i dag flytande. Lite vitsigt kan därför sägas, att det bara skiljer knappt ett tryck mellan yttrat och tryckt (jodå, den begriper du) …

Jag kan låta den moderate f.d. socialnämndsordföranden i Gävle få symbolisera vidden av den svenska yttrande- och tryckfriheten.

Jan Rust har all rätt i världen att tycka saker, instämma i artiklar och även dela dessa offentligt. Just vad som är offentligt har vissa personer svårt med, men Facebook är i högsta grad ett offentligt vardagsrum. Gillar jag ett inlägg eller en artikel på Facebook, så får mina vänner veta det, och kan även se inlägget. Kommenterar jag något på Facebook kan mina vänner läsa vad jag skrivit. Det lär finnas vissa sekretessinställningar som kan förhindra detta, men då förstår jag inte vitsen med att vara med ...

Jan Rust hamnade i blåsväder, och fick avgå, därför att han hade delat inlägg från rasistiska sajter bland sina vänner. Det har han som sagt full rätt att göra, ingen kan förbjuda honom. Men det är nu som vår gemensamma rätt att tycka, yttra och trycka ställer till det för Rust.

Från Arbetarbladet

Jag har läst artiklar på Fria Tider och Samtiden, och en hel del andra liknande sajter, jag har läst suspekta inlägg från privatpersoner på Facebook, eller obskyra grupper typ Svenska Tjejer som älskar Sverige.

Min åsikt är att dessa exempel, det finns flera, representerar tendentiös propaganda, ofta i total avsaknad av primärkälla. Det är enkelt att studera vad dessa exempel inte skriver om. Snaskiga reportage om ”bunkerläkaren” kanske, eller om poliser som skadas vid huliganbråk. Den här rapporten har mig veterligt inte heller fått något genomslag. (Våld i nära relationer.)

Jag är vare sig moderat eller röstberättigad i Gävle, så varför bryr jag mig? Lite skämtsamt kan jag svara: Strunt i det du! Jag bara använder min lagstadgade yttrandefrihet till att tala om vad jag anser. Att jag aldrig skulle kunna tänka mig att rösta på ett parti med företrädare, som delar sidor från Samtiden, Fria Tider eller liknande.

Jag är naturligtvis inte ensam om att ha denna åsikt. Den återfinns garanterat även bland moderata väljare, säkert i Gävle också. Och om moderaterna vill behålla dessa väljare, ja, då ser moderaterna till ha företrädare därefter. Inget konstigt alls.

En åsikt som uttrycks på Facebook är inte privat längre. Sedan spelar det ingen roll om personen som uttrycker den är politiker, företrädare för en organisation eller representerar ett företag. Den personen får finna sig i att bli ifrågasatt offentligt.

Att börja och avsluta en mening med ”men det får man ju inte säga i det här landet” blir löjligt, liksom att skylla på någon j-a åsiktskorridor. Den som nyttjar sin yttrandefrihet får finna sig i att andra gör likadant.

Det ingår liksom i begreppet.