En artikel i Dagens Nyheter beskriver verkligheten för ett antal låglänta öar utanför Australien. Forskare vid James Cook-universitetet är optimistiska vad gäller dessa öars framtid: man "tror inte att de kommer att försvinna under denna generation". Ungefär samma prognos gäller för Maldiverna och öar i Oceanien. I sanning lysande framtidsutsikter.
Bloggen The Climate Scam tog också upp det här temat med havsnivåhöjningen för några dagar sedan: Sanningen om de hotade atollerna. Eller om sanningen ska fram, någon av bloggadministratörerna hade hittat en artikel på haveristbloggen Watts Up With That, som man länkar till: Floating Islands. Willis Eschenbach har skrivit en artikel om problemen med de låglänta öarna; problem som verkar ha sin orsak i allt annat än att havsnivån faktiskt stiger ... Intressant är att Eschenbach presenterar en artikel grundad på att han under tre års tid bott och arbetat på en av öarna, bland annat med brunnsborrning. Några referenser grundar han inte sin artikel på. Uppenbarligen är inte artikeln ägnad att tas på allvar, han vill inte att slutsatserna ska granskas, bara forstsätta det desinformationsarbete, som Anthony Watt så framgångsrikt (nåja) bedriver.
Mest anmärkningsvärt är hans påstående om att havsnivåhöjningen inte accelererat. Tja, så här ser NASA:s diagram ut: http://climate.nasa.gov/keyIndicators/index.cfm#SeaLevel. (Intressant är att även de uppgifter Eschebachs använder, är tillräckliga för att kvadda Nils-Axel Mörners slutsatser om Maldiverna; en mm om året i höjning, som han på ett något oförskämt sätt talade om för Maldivernas president.) Det finns i dag ingen som seriöst ifrågasätter att havsnivån i dag ökar snabbare än vad den gjorde fram till 1993. Ökningstakten ligger på drygt 3 mm om året. Något som också WUWT tidigare tagit upp; det handlade visst om att ökningen överdrivits med någon tiondels mm, i samband med att NASA korrigerade sina uppgifter.
Naturligtvis tar den här DN-artikeln bara upp gammal skåpmat. Det enda nya är att dessa problem börjar krypa in på Australien, som väl är det land ("västland" alltså) som är hårdast drabbat av klimatförändringar.
Så artikeln var väntad. Men det är mera nyheter att vänta: Den arktiska isen växer till riktigt uselt, påståendet om att Antarktis skulle väga upp Arktis är önsketänkande, och trots kylan i en del av Europa kommer även januari att visa sig rejält varm (ändra till anomaly, och kolla januariveckorna).
Som sagt inget oväntat, säkert inte oväntat för klimathaveristerna heller; dumma är dom inte. Och bästa sättet att flytta focus från verkligheten är att hacka världens ledande universitet CRU vad gäller klimatforskning. Har man inget annat att komma med kan man ju alltid ställa till en jävla oreda för forskarna, och i sann FOX-news-anda ställa till med förtalskampanjer.
Uppdatering: Men jag undrar förstås hur right-wing-sfären i USA hanterar sådant här?
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Matte är kul! - Visa det
Jag läser Astrid Petterssons artikel "Satsa medvetet på matematiken" på Newsmill. Mellan raderna tycker jag mig läsa: Lämna oss i fred, låt oss få sköta vårt arbete, för det är viktigt.
Som en person som aldrig blev mattelärare, jag klantade mig med lånetaket, och läste inte det finstilta. Så är det, inget att jämra sig över, men synpunkter har jag...
Först: Det som inte tycker att matte är roligt, ska inte undervisa. Följaktligen ska inte heller den, som inte tycker matte är kul skriva läroplanen, eller vara ansvarig minister heller för delen. Läroplansmål för matematikundervisningen kan aldrig bli något annat än en anpassning av vad som krävs i samhället i fråga om matematikkunskaper. Men, matematik kräver fantasi.
Under mina högskolekurser i matematik lärde jag mig en sak, eller två: Det matematiska hantverket är grunden, det måste man ta till sig. Sedan att det är irrationellt att lösa problem. Många matematiska uppgifter löste jag ute på balkongen till studentkorridoren. Med pipan i käften, och med en mugg kaffe. Förmodligen ingen metod som folkhälsoinstitutet kommer att rekommendera, eller något som kommer att skrivas in i läroplanerna.
Men det var en metod som fungerade för mig; hyfsat duktig på matte, ingen stjärna, men nyfiken.
Alltså: hur lär man eleverna det hantverk som är nödvändigt? Genom att i en läroplan tala om vad man ska kunna? Nja, påminner lite för mycket om något som jag undviker att prata om.
Vi måste helt enkelt ha lärare som är kunniga, men framförallt så inspirerande, att ungdomarna tar till sig viljan att lära sig mer. Och för att lärarna ska kunna göra det måste de ha rätt att få utöva sitt yrke. Alltså i någon mån lämnas ifred från centrala direktiv.
Här kommer jag återigen in på "kraven". Alldeles för många ser matematik som ett verktyg, i stället för en egen vetenskap. Visst är det bra om vi visar den praktiska tillämpningen, tex hur långt en mopedtank räcker om den drar x liter bensin per mil, svara i kilometer. Men det får enligt mig inte vara huvudsyftet, det har redan någon räknat ut, och ungdomarna som har moped kan det redan. Däremot måste en mattelärare kittla fantasin; det här kom matematikerna fram till långt innan det fanns en praktisk användning för det! Då får man också upp ögonen för hur viktigt det är med grundforskning, alltså den forskning som bara syftar till att öka kunskapen, kanske den kommer till användning.
Ett underbart exempel på detta är Rafael Bombello, italienare som började fundera på lösningar av negativa tal(!) under rottecknet. Omöjlingt, saknar reell lösning. Men det finns lösningar, och dessa hittade Boblello redan på 1500-talet. Att de skulle komma till användning långt mycket senare, hade han ingen aning om. Utan komplexa tal är det näst intill ogörligt att arbeta med system i svängning, till exempel växelström...
Komplexa tal är abstrakta, kan inte åskådligöras, men finns i verkligheten. Eleverna måste helt enkelt få leka matematik, utan att kravet ska vara att vi ska se den praktiska användingen - vanligt knep och knåp helt enkelt. (Jag ser också mina korsord som jag konstruerar mera som matematik än som ordlek.)
Och, lite grann som att svära i kyrkan. Några av mina bästa lärare saknade pedagogisk utbildning, men de brann! Därmed inte att jag ser några fel på den pedagogiska utbildningen, mera att fel personer gärna söker sig till den... Något som är en spegel av samhället.
Som en person som aldrig blev mattelärare, jag klantade mig med lånetaket, och läste inte det finstilta. Så är det, inget att jämra sig över, men synpunkter har jag...
Först: Det som inte tycker att matte är roligt, ska inte undervisa. Följaktligen ska inte heller den, som inte tycker matte är kul skriva läroplanen, eller vara ansvarig minister heller för delen. Läroplansmål för matematikundervisningen kan aldrig bli något annat än en anpassning av vad som krävs i samhället i fråga om matematikkunskaper. Men, matematik kräver fantasi.
Under mina högskolekurser i matematik lärde jag mig en sak, eller två: Det matematiska hantverket är grunden, det måste man ta till sig. Sedan att det är irrationellt att lösa problem. Många matematiska uppgifter löste jag ute på balkongen till studentkorridoren. Med pipan i käften, och med en mugg kaffe. Förmodligen ingen metod som folkhälsoinstitutet kommer att rekommendera, eller något som kommer att skrivas in i läroplanerna.
Men det var en metod som fungerade för mig; hyfsat duktig på matte, ingen stjärna, men nyfiken.
Alltså: hur lär man eleverna det hantverk som är nödvändigt? Genom att i en läroplan tala om vad man ska kunna? Nja, påminner lite för mycket om något som jag undviker att prata om.
Vi måste helt enkelt ha lärare som är kunniga, men framförallt så inspirerande, att ungdomarna tar till sig viljan att lära sig mer. Och för att lärarna ska kunna göra det måste de ha rätt att få utöva sitt yrke. Alltså i någon mån lämnas ifred från centrala direktiv.
Här kommer jag återigen in på "kraven". Alldeles för många ser matematik som ett verktyg, i stället för en egen vetenskap. Visst är det bra om vi visar den praktiska tillämpningen, tex hur långt en mopedtank räcker om den drar x liter bensin per mil, svara i kilometer. Men det får enligt mig inte vara huvudsyftet, det har redan någon räknat ut, och ungdomarna som har moped kan det redan. Däremot måste en mattelärare kittla fantasin; det här kom matematikerna fram till långt innan det fanns en praktisk användning för det! Då får man också upp ögonen för hur viktigt det är med grundforskning, alltså den forskning som bara syftar till att öka kunskapen, kanske den kommer till användning.
Ett underbart exempel på detta är Rafael Bombello, italienare som började fundera på lösningar av negativa tal(!) under rottecknet. Omöjlingt, saknar reell lösning. Men det finns lösningar, och dessa hittade Boblello redan på 1500-talet. Att de skulle komma till användning långt mycket senare, hade han ingen aning om. Utan komplexa tal är det näst intill ogörligt att arbeta med system i svängning, till exempel växelström...
Komplexa tal är abstrakta, kan inte åskådligöras, men finns i verkligheten. Eleverna måste helt enkelt få leka matematik, utan att kravet ska vara att vi ska se den praktiska användingen - vanligt knep och knåp helt enkelt. (Jag ser också mina korsord som jag konstruerar mera som matematik än som ordlek.)
Och, lite grann som att svära i kyrkan. Några av mina bästa lärare saknade pedagogisk utbildning, men de brann! Därmed inte att jag ser några fel på den pedagogiska utbildningen, mera att fel personer gärna söker sig till den... Något som är en spegel av samhället.
tisdag 26 januari 2010
Tankar om en kursgård (politik)
En ”fanclub” på Facebook fick mig att börja fundera; nostalgi, glädje, ljusa minnen, men även mycket sorg. Sidan är ”Vi som varit på Memkurs”. Nu blir det en hel del intern center- och CUF-historia, men jag tycker ändå att inlägget platsar på en offentlig blogg. Det handlar om ledarskapsutbildning och kursverksamhet, med ett politiskt ungdomsförbund som ansvarigt. Verksamhet som har betytt mycket för föreningsliv och organisationer i Sverige.
Kurserna ägde rum på Mem Slott i Östergötland, en fastighet som det dåvarande SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) köpte efter några landsomfattande insamlingar.
Från början handlade det om vanlig vidareutbildning för dom som annars inte fick chansen; det fanns inte så mycket utbildning anpassad till ungdomar (främst män) som tänkt sig att leva och verka på landsbygden. Undan för undan ändrades inriktningen till att tillgodose ungdomsförbundets behov av funktionärer, där främst tre kurser blev viktiga: ungdomsledarkurs I, II och III. Kurser som gav oss deltagare kunskaper som vi alltid bär med oss. Kunskap som även samhället i stort dragit nytta av.
Mycket var naturligtvis politik, men mera organisation. Eller rättare politik och organisation. Delarna gick inte att sära på. Centerns Ungdomsförbund var decentralisering; det vi pratade om lokal verksamhet och politik gjorde vi ute i våra avdelningar. Att se till så att vi hade något att göra på fritiden blev innebandy eller volleyboll en kväll i veckan. Strunt samma om deltagarna var politiskt intresserade. Brännboll på sommaren, grillfester, gemenskap. Praktisk politik.
De flesta av oss som åkte iväg på centrala kurser blev funktionärer och föreläsare på mer lokala kurser. Ett viktigt arbete för att få föreningar att fungera praktiskt.
Många då äldre centerpartister såg det naturligtvis som positivt, att unga blivande politiker åkte iväg på utbildning. Efter det att vi kommit hem, förbannade dom det faktum att vi ställde till oreda i organisationen; snorvalpar som fått en massa idéer om verksamhet och politik och allt annat. Alltså precis som det ska vara.
Många, många av dem som fostrades i det här är i dag föreningsaktiva eller samhällsengagerade. Ungdomsledarkurserna på Mem har haft betydelse för hur Sverige ser ut.
Mem var en smältdegel för unga politiskt intresserade, från Sveriges alla delar, och några stockholmare som vi tittade misstänksamt på. Min första kurs på Mem var en Ungdomsledarkurs I, en het augustivecka i slutet av 70-talet. Mest minns jag hur vi varje natt i månljuset gick ner och badade: Månskensdoppet som blev den kursens kännemärke. Vid min andra kurs, en U II:a en smällkall februari, blev det i stället bastubad och snörullning varje natt. Kurs på dagarna och ingen sömn på nätterna. Men vi orkade, och vi lärde oss faktiskt något också. Mycket lärde vi oss av det faktum att vi som deltagare var så olika, och hade något att ge varandra. Ingen av oss kunde tänka sig att CUF:are var så olika …
Var det vid min U III:a i början av 80-talet som Mem dog? En kurs som mera var ett experiment i ledarskap, för oförberedda deltagare, och som gick ut på gruppsykologi. Ett experiment för att se hur individer i en grupp arbetade tillsammans för att lösa olika uppgifter. Något som vi sedan utvärderade. Ett tecken i tiden; 80-talet, individualismens årtionde.
Experimentet var säkert lyckat, men det var ett avsteg från att utbildningen skulle handla om vikten av den starka organisationen; förbund – distrikt – krets – avdelning, som tidigare varit det viktigaste. En tingens ordning där vi som deltagare representerat det nya, medan kursledning och föreläsare stått för kontinuiteten. En ordning där politik och verksamhet gick hand i hand.
De tre stegen i ungdomsledarutbildningen försvann. Den direkta kopplingen mellan utbildningen och de olika organisationsleden gick samma väg.
Nu hade vi tagit första steget mot en lösare organisation - eller kanske en upplöst organisation. Jag ska erkänna att jag också stått i talarstolar och svamlat om en ny tid och en ny folkrörelse. Det blev en ny tid men ingen folkrörelse. Mina tankegångar, som jag definitivt inte var ensam om, om att det ”gemensamma intresset” borde vara det sammanhållande kittet, i stället för den geografiska avdelningen, var ingen bra idé. Kontinuiteten gick förlorad. Vi behövde inte samsa olika individer med olika intressen i avdelningarna, vi kunde arbeta som fraktioner. Det blev inga fraktioner heller. Jag tror knappt att det bildades någon ”intresseavdelning”.
Det vi åstadkom var att vi särade på politik och verksamhet. Den ideologi som gjorde centerns ungdomsrörelse så stark. CUF:s gamla tema ”gemenskap där alla behövs” och lokalsamhällestanken var inget flum – den var praktisk verklighet.
Kanske hade utvecklingen slagit sönder CUF i alla fall, men jag tror då definitivt, att det jag beskriver påskyndade sönderfallet. Som sagt, ideologi och verksamhet var ett. Gemenskapen var underordnad individualismen, nyliberalismen slog igenom långt senare.
Jag tänker tillbaka på Mem med mycket glädje - men också sorg över det som gick förlorat.
Kurserna ägde rum på Mem Slott i Östergötland, en fastighet som det dåvarande SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) köpte efter några landsomfattande insamlingar.
Från början handlade det om vanlig vidareutbildning för dom som annars inte fick chansen; det fanns inte så mycket utbildning anpassad till ungdomar (främst män) som tänkt sig att leva och verka på landsbygden. Undan för undan ändrades inriktningen till att tillgodose ungdomsförbundets behov av funktionärer, där främst tre kurser blev viktiga: ungdomsledarkurs I, II och III. Kurser som gav oss deltagare kunskaper som vi alltid bär med oss. Kunskap som även samhället i stort dragit nytta av.
Mycket var naturligtvis politik, men mera organisation. Eller rättare politik och organisation. Delarna gick inte att sära på. Centerns Ungdomsförbund var decentralisering; det vi pratade om lokal verksamhet och politik gjorde vi ute i våra avdelningar. Att se till så att vi hade något att göra på fritiden blev innebandy eller volleyboll en kväll i veckan. Strunt samma om deltagarna var politiskt intresserade. Brännboll på sommaren, grillfester, gemenskap. Praktisk politik.
De flesta av oss som åkte iväg på centrala kurser blev funktionärer och föreläsare på mer lokala kurser. Ett viktigt arbete för att få föreningar att fungera praktiskt.
Många då äldre centerpartister såg det naturligtvis som positivt, att unga blivande politiker åkte iväg på utbildning. Efter det att vi kommit hem, förbannade dom det faktum att vi ställde till oreda i organisationen; snorvalpar som fått en massa idéer om verksamhet och politik och allt annat. Alltså precis som det ska vara.
Många, många av dem som fostrades i det här är i dag föreningsaktiva eller samhällsengagerade. Ungdomsledarkurserna på Mem har haft betydelse för hur Sverige ser ut.
Mem var en smältdegel för unga politiskt intresserade, från Sveriges alla delar, och några stockholmare som vi tittade misstänksamt på. Min första kurs på Mem var en Ungdomsledarkurs I, en het augustivecka i slutet av 70-talet. Mest minns jag hur vi varje natt i månljuset gick ner och badade: Månskensdoppet som blev den kursens kännemärke. Vid min andra kurs, en U II:a en smällkall februari, blev det i stället bastubad och snörullning varje natt. Kurs på dagarna och ingen sömn på nätterna. Men vi orkade, och vi lärde oss faktiskt något också. Mycket lärde vi oss av det faktum att vi som deltagare var så olika, och hade något att ge varandra. Ingen av oss kunde tänka sig att CUF:are var så olika …
Var det vid min U III:a i början av 80-talet som Mem dog? En kurs som mera var ett experiment i ledarskap, för oförberedda deltagare, och som gick ut på gruppsykologi. Ett experiment för att se hur individer i en grupp arbetade tillsammans för att lösa olika uppgifter. Något som vi sedan utvärderade. Ett tecken i tiden; 80-talet, individualismens årtionde.
Experimentet var säkert lyckat, men det var ett avsteg från att utbildningen skulle handla om vikten av den starka organisationen; förbund – distrikt – krets – avdelning, som tidigare varit det viktigaste. En tingens ordning där vi som deltagare representerat det nya, medan kursledning och föreläsare stått för kontinuiteten. En ordning där politik och verksamhet gick hand i hand.
De tre stegen i ungdomsledarutbildningen försvann. Den direkta kopplingen mellan utbildningen och de olika organisationsleden gick samma väg.
Nu hade vi tagit första steget mot en lösare organisation - eller kanske en upplöst organisation. Jag ska erkänna att jag också stått i talarstolar och svamlat om en ny tid och en ny folkrörelse. Det blev en ny tid men ingen folkrörelse. Mina tankegångar, som jag definitivt inte var ensam om, om att det ”gemensamma intresset” borde vara det sammanhållande kittet, i stället för den geografiska avdelningen, var ingen bra idé. Kontinuiteten gick förlorad. Vi behövde inte samsa olika individer med olika intressen i avdelningarna, vi kunde arbeta som fraktioner. Det blev inga fraktioner heller. Jag tror knappt att det bildades någon ”intresseavdelning”.
Det vi åstadkom var att vi särade på politik och verksamhet. Den ideologi som gjorde centerns ungdomsrörelse så stark. CUF:s gamla tema ”gemenskap där alla behövs” och lokalsamhällestanken var inget flum – den var praktisk verklighet.
Kanske hade utvecklingen slagit sönder CUF i alla fall, men jag tror då definitivt, att det jag beskriver påskyndade sönderfallet. Som sagt, ideologi och verksamhet var ett. Gemenskapen var underordnad individualismen, nyliberalismen slog igenom långt senare.
Jag tänker tillbaka på Mem med mycket glädje - men också sorg över det som gick förlorat.
Jägarkåren bör nog se upp
Jakten är en viktig del av det svenska kulturarvet. Men inte självklar. Den bild jägarkåren ger av sig själv påverkar allmänhetens syn på jakten som företeelse. Ett kulturarv är inte starkare än allmänhetens acceptans för detsamma.
Bilden av jägarpopulationen, som en grupp som gör som den vill, utan att bry sig om grundläggande ekologi eller naturvård, är inte bra. Svensken i gemen är intresserad av natur- och viltvård. Och struntar jaktintressena i naturvården, struntar svensken i jaktintressena.
Jag tror enkelt uttryckt att det är förödande för ett särintresse, som jakten, att börja diktera villkoren för vad som ska få leva i skogarna. Tänk er en organiserad bojkott av ett skogsbolag, därför att bolaget upplåter mark till en grupp, som man anser beter sig illa. Långsökt? Nej. Tror ni att det bolaget skulle blunda för den typen av påtryckningar? Knappast. Det som skogsbolagen trots allt har gjort för att förbättra naturvården, har knappast tvingats fram via lagstiftning, utan genom konsumentmakt.
Att nu jägarorganisationer och LRF, bland andra, inte vill kännas vid den politik som var förutsättningen för licensjakten, stärker knappast de här organisationerna i allmänhetens ögon. Jägarkåren kan mycket väl börja ifrågasättas på allvar.
En annan jämförelse: Skillnaden är hårfin mellan jakt och rituell slakt. Ett stort djur stupar i första hand av blodbrist - inte av ett direkt dödande skott.
Bilden av jägarpopulationen, som en grupp som gör som den vill, utan att bry sig om grundläggande ekologi eller naturvård, är inte bra. Svensken i gemen är intresserad av natur- och viltvård. Och struntar jaktintressena i naturvården, struntar svensken i jaktintressena.
Jag tror enkelt uttryckt att det är förödande för ett särintresse, som jakten, att börja diktera villkoren för vad som ska få leva i skogarna. Tänk er en organiserad bojkott av ett skogsbolag, därför att bolaget upplåter mark till en grupp, som man anser beter sig illa. Långsökt? Nej. Tror ni att det bolaget skulle blunda för den typen av påtryckningar? Knappast. Det som skogsbolagen trots allt har gjort för att förbättra naturvården, har knappast tvingats fram via lagstiftning, utan genom konsumentmakt.
Att nu jägarorganisationer och LRF, bland andra, inte vill kännas vid den politik som var förutsättningen för licensjakten, stärker knappast de här organisationerna i allmänhetens ögon. Jägarkåren kan mycket väl börja ifrågasättas på allvar.
En annan jämförelse: Skillnaden är hårfin mellan jakt och rituell slakt. Ett stort djur stupar i första hand av blodbrist - inte av ett direkt dödande skott.
måndag 25 januari 2010
Vem ska pyssla om högerflanken?
Efter de senaste moderatutspelen börjar jag fundera på vilket riksdagsparti som ska ta hand om högerflanken. Alltså den här gruppen, lite rått uttryckt: sköt-dig-själv-och-skit-i-andra.
Utspelet om kvotering till bolagsstyrelser var för mig lite grann av en högoddsare. Även om moderaterna raskt har marcherat in i mitten, och även har den bäste socialdemokratiske finansminister som socialdemokraterna aldrig haft, så tolkar många det här utspelet som en rejäl vänstersväng ut från mitten.
Naturligtvis ligger det mycket pragmatisk politik i det här ställningstagandet. Inte heller moderater är nöjda med hur bolagsägarna tillsätter sina styrelser. Kompetens. Glöm det. I så fall hade fler kvinnor och okända varit delaktiga. Verkligheten är en kvotering som utgår från bekantskapskretsen, Lundsberg, golfbanan eller jaktklubben. Näringlivets toppar är precis lika litet eller lika mycket rationella som vi andra dödliga. Moderaterna, precis som de flesta andra vill naturligtvis ha bort den här kvoteringen. Den gagnar inte Sverige som nation.
Säger sig självt; hälften av kunderna är kvinnor, och bastun är kanske inte bästa stället för strategiska diskussioner om den målgruppen... Den nya växande exportmarknaden till länder utanför Europa och Amerika kanske även den bör ge avtryck i stryrelserummen. Självbevarelsedrift.
Så jag har absolut inga invändningar mot moderaternas ställningstagande, tvärtom. Däremot funderar jag på vart väljargruppen sköt-dig-själv-och-skit-i-andra försvinner. Kristdemokraterna och centern gör sitt bästa nu för att täcka upp högerflanken. Framför allt centern har ju tagit den rollen i regeringen, något som visat sig framgångsrikt ...
Men jag är inte säker på att moderaternas vänstersväng är något positivt. Den mörkblå väljargruppen finns fortfarande kvar. Om det inte redan är verklighet, så kan dessa väljare mycket väl söka sig till sverigedemokraterna, i sin besvikelse över moderaterna. Gösta Bohman var en i mitt tycke en mörkblå politiker, och jag delade inte många av hans värderingar ... Men det fanns inget utrymme för något missnöjesparti på högerkanten, under hans tid.
Naturligtvis är det lättare för en borgerlig regering att skriva ihop sig om en regeringsförklaring i dag än vad det var under Bohmans och Fälldins tid, men frågan är vem det är som tar tillvara högerväljarnas intresse i regeringen. Ingen verkar det som. Centern försöker, men har ingen trovärdighet hos de grupperna (tack och lov, jag tycker att det är illa nog som det är). Kristdemokraterna försöker också från sin marginaliserade position. Men, den politiska kartan har ritats om.
Naturligtvis försöker moderaterna ta väljare direkt från socialdemokraterna, något som tidigare varit mittenpartiernas roll, men tveksamt om de lyckas. Smällen med försäkringskassan är riktigt allvarlig för de ambitionerna.
Fortsättningen lär bli spännande.
DN DN2 DN3 Svd1 Aftonbladet1 Aftonbladet2
Utspelet om kvotering till bolagsstyrelser var för mig lite grann av en högoddsare. Även om moderaterna raskt har marcherat in i mitten, och även har den bäste socialdemokratiske finansminister som socialdemokraterna aldrig haft, så tolkar många det här utspelet som en rejäl vänstersväng ut från mitten.
Naturligtvis ligger det mycket pragmatisk politik i det här ställningstagandet. Inte heller moderater är nöjda med hur bolagsägarna tillsätter sina styrelser. Kompetens. Glöm det. I så fall hade fler kvinnor och okända varit delaktiga. Verkligheten är en kvotering som utgår från bekantskapskretsen, Lundsberg, golfbanan eller jaktklubben. Näringlivets toppar är precis lika litet eller lika mycket rationella som vi andra dödliga. Moderaterna, precis som de flesta andra vill naturligtvis ha bort den här kvoteringen. Den gagnar inte Sverige som nation.
Säger sig självt; hälften av kunderna är kvinnor, och bastun är kanske inte bästa stället för strategiska diskussioner om den målgruppen... Den nya växande exportmarknaden till länder utanför Europa och Amerika kanske även den bör ge avtryck i stryrelserummen. Självbevarelsedrift.
Så jag har absolut inga invändningar mot moderaternas ställningstagande, tvärtom. Däremot funderar jag på vart väljargruppen sköt-dig-själv-och-skit-i-andra försvinner. Kristdemokraterna och centern gör sitt bästa nu för att täcka upp högerflanken. Framför allt centern har ju tagit den rollen i regeringen, något som visat sig framgångsrikt ...
Men jag är inte säker på att moderaternas vänstersväng är något positivt. Den mörkblå väljargruppen finns fortfarande kvar. Om det inte redan är verklighet, så kan dessa väljare mycket väl söka sig till sverigedemokraterna, i sin besvikelse över moderaterna. Gösta Bohman var en i mitt tycke en mörkblå politiker, och jag delade inte många av hans värderingar ... Men det fanns inget utrymme för något missnöjesparti på högerkanten, under hans tid.
Naturligtvis är det lättare för en borgerlig regering att skriva ihop sig om en regeringsförklaring i dag än vad det var under Bohmans och Fälldins tid, men frågan är vem det är som tar tillvara högerväljarnas intresse i regeringen. Ingen verkar det som. Centern försöker, men har ingen trovärdighet hos de grupperna (tack och lov, jag tycker att det är illa nog som det är). Kristdemokraterna försöker också från sin marginaliserade position. Men, den politiska kartan har ritats om.
Naturligtvis försöker moderaterna ta väljare direkt från socialdemokraterna, något som tidigare varit mittenpartiernas roll, men tveksamt om de lyckas. Smällen med försäkringskassan är riktigt allvarlig för de ambitionerna.
Fortsättningen lär bli spännande.
DN DN2 DN3 Svd1 Aftonbladet1 Aftonbladet2
lördag 23 januari 2010
Klimathaveristen Watts ...
Jag bara måste skriva ett kort inlägg om bloggen Watts Up With That. Steve Goddards, en av Antony Watts medarbetare, senaste inlägg slår det mesta i fråga om körsbärsplockande ...
http://wattsupwiththat.com/2010/01/23/arctic-temperatures-above-80%c2%b0n-are-the-lowest-in-six-years/
Den danska vädertjänsten DMI:s temperaturmätningar visar att temperaturen norr om 80:e breddgraden, är den lägsta på sex år. Och för säkerhets skull har han klippt ur bilden, så att den som klickar på bilden inte ska kunna se hur det såg innan nyår.
Här är den länken:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Klicka på 2009. Hela hösten/vintern var det 3-5 grader varmare än normalen (1958-2002), precis som det sett ut ett antal år nu. Inte undra på att det går trögt med isläggningen. Uppenbarligen är inte Antony Watts intresserad av helhetsbilden av det nordligaste Arktis, han vill helt enkelt störa verkligheten som bland annat syns i UAH-satellitmätningen; 0,44 graders ökning i temperaturen varje decennium sedan 1979 över nordpolen.
Så arbetar en klimathaverist; det vore väl en bra "forskare" att ha med i den andra klimatpandel som Maggie Thauersköld Crusell pratar om på Newsmill? Mannen är tragisk, men han länkas väldigt ofta och ses mer eller mindre som en hjälte bland klimatskeptiker.
Antony Watts är annars mest känd för sin teori om Urban Heat Island, där han menar att mycket av temperaturökningen beror på felplacerade mätstationer. NOAA har gjort en grundlig undersökning. Föga förvånande är verkligheten precis tvärtom mot vad Watts hävdar... För övrigt en bra länk för att se hur noggrant meterologer arbetar.
Uppdatering: Naturligtvis tycker några att artiklar om varma extremer ska bedömas på samma sätt. Jag håller med - om de varma extremerna dyker upp i en kall omgivning är det samma sak. Kom igen när medeltemperaturen för det här klotet (alltså inte bara Sverige, Europa och en del av USA), visar värden under normalen, alltså en halv grad kallare än vad vi ser i dag! Annars blir det bara löjligt.
http://wattsupwiththat.com/2010/01/23/arctic-temperatures-above-80%c2%b0n-are-the-lowest-in-six-years/
Den danska vädertjänsten DMI:s temperaturmätningar visar att temperaturen norr om 80:e breddgraden, är den lägsta på sex år. Och för säkerhets skull har han klippt ur bilden, så att den som klickar på bilden inte ska kunna se hur det såg innan nyår.
Här är den länken:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Klicka på 2009. Hela hösten/vintern var det 3-5 grader varmare än normalen (1958-2002), precis som det sett ut ett antal år nu. Inte undra på att det går trögt med isläggningen. Uppenbarligen är inte Antony Watts intresserad av helhetsbilden av det nordligaste Arktis, han vill helt enkelt störa verkligheten som bland annat syns i UAH-satellitmätningen; 0,44 graders ökning i temperaturen varje decennium sedan 1979 över nordpolen.
Så arbetar en klimathaverist; det vore väl en bra "forskare" att ha med i den andra klimatpandel som Maggie Thauersköld Crusell pratar om på Newsmill? Mannen är tragisk, men han länkas väldigt ofta och ses mer eller mindre som en hjälte bland klimatskeptiker.
Antony Watts är annars mest känd för sin teori om Urban Heat Island, där han menar att mycket av temperaturökningen beror på felplacerade mätstationer. NOAA har gjort en grundlig undersökning. Föga förvånande är verkligheten precis tvärtom mot vad Watts hävdar... För övrigt en bra länk för att se hur noggrant meterologer arbetar.
Uppdatering: Naturligtvis tycker några att artiklar om varma extremer ska bedömas på samma sätt. Jag håller med - om de varma extremerna dyker upp i en kall omgivning är det samma sak. Kom igen när medeltemperaturen för det här klotet (alltså inte bara Sverige, Europa och en del av USA), visar värden under normalen, alltså en halv grad kallare än vad vi ser i dag! Annars blir det bara löjligt.
fredag 22 januari 2010
Hur kan medeltemperaturen vara så stabil?
Frågan som jag ställer mig är hur medeltemperaturen för det här jordklotet kan vara så stabil, trots att väder och temperatur ändrar sig så mycket dag till dag.
Eller rättare, avvikelsen från medeltemperatur, anomaly på engelska, vilket är viktigt inne på engelska web-sidor. Ser man inte till att kolla på anomaly, säger inte en temperaturkarta ett enda dugg.
Trettio år är inte mycket att jämföra med vare sig det gäller väder eller klimat, men jag tar ändå och länkar till den satellitmätning som Roy Spencer, en välkänd skeptiker, redovisar från University of Alabama in Huntsville. Hans mätning sträcker sig över 30 år. För övrigt ett diagram som stämmer väl överens med andra mätinstitut, exempelvis NASA, som just nu är klara med analysen för 2009. Det enda man måste ta hänsyn till är att medianen kan skilja sig mellan olika mätinstitut. UAH har medianen 79-98, medan NASA har medianen 51-80; det skiljer 0,24 grader.
Redovisningen är månad för månad, och den kallaste månaden inträffar 1984 medan den varmaste slår till under El Ninõ-året 1998. Skillnaden mellan extremerna är ungefär 1,3 grader celsius. Skulle jag räkna ut medel år för år (vilket jag inte gitter) skulle skillnaden bli ännu mindre.
Likafullt visar hans långtidstrend (längst ner i värdetabellen) att temperaturen för jordklotet stigit med i genomsnitt 0,13 grader/decennium (för den allra nordligaste delen med 0,44 grader/decennium).
Uppenbarligen är termostaten väldigt stabil, och att även små avvikelser från normalen får effekter - om de drar i en riktning vill säga. Och det har de gjort. Värt att notera är även TV-programmet SVT Dokumentär, som tog upp den tillfälliga klimatförändringen efter Tambora-smällen i början av 1800-talet. Ett enormt vulkanutbrott som kastade upp mängder med stoft som skylde för solen under några år. Det sänkte medeltemperaturen med ca en grad, något som forskarna lyckades komma fram till efter en enorm kartläggning (programmet handlade till stor del om detta). Perioden vid tiden för utbrottet var kallare än i dag, och den grad som som temperaturen sänktes med blev till "året då sommaren aldrig kom". Året kallas också för 1800-frös-ihjäl. Missväxt, näringsbrist och sjukdomar. En grad.
Temperaturen i Sverige kan variera med mycket mera mellan åren, utan att det har någon större effekt. Men uppenbarligen betyder just medeltemperaturen för det här klotet en hel del.
Och detta tycker jag är långt mera betydelsefullt än de inlägg på olika fora som säger att ingen kan förutsäga hur klimatet ska bli om 100 år när man inte kan träffa rätt om vädret i morgon.
Vad vi kan förutsäga, är att det blir ett elände om medeltemperaturen stiger ett par grader framöver. Vad vi vet är att temperaturen stiger. Vi vet också att koldioxid är en växthusgas som påverkar jordens strålningsbalans.
Vad är det då för skillnad på att förutsäga väder och klimat? Jämförelsen med att kasta tärning om vädret är bra. Ingen vet vad tärningen kommer att visa efter nästa kast = väder. Men vi vet också att om vi kastar tärningen tillräckligt många gånger kommer medelvärdet att bli 3,5 = klimat. Vad som händer då vi eller något annat påverkar klimatet, är att förutsättningarna ändras för tärningskastandet.
Ett vulkanutbrott, med sot i atmosfären är drastiskt. Likna det vid att vi slipar till tärningen motsatt sida sexan (den siffran får symbolisera värme). När vi kastar tärningen kommer den fortfarande att visa sex ibland, fast mera sällan. Medelvärdet vid många kast blir då lägre än 3,5.
Det omvända när vi släpper ut växthusgaser. Vi slipar tärningen motsatt sida ett (bara fila till hörnen lite). Tärningen kommer fortfarande att hamna på ett; alltså det kommer fortfarande att bli smällkallt, fast inte riktigt så ofta och inte över så stora områden. Det kommer att bli lite varmare. Lite över medelvärdet 3,5.
Det är som man ofta läser, hybris att tro att människan kan styra klimatet. Just därför ska vi undvika att göra det.
DN Svd Aftonbladet
Eller rättare, avvikelsen från medeltemperatur, anomaly på engelska, vilket är viktigt inne på engelska web-sidor. Ser man inte till att kolla på anomaly, säger inte en temperaturkarta ett enda dugg.
Trettio år är inte mycket att jämföra med vare sig det gäller väder eller klimat, men jag tar ändå och länkar till den satellitmätning som Roy Spencer, en välkänd skeptiker, redovisar från University of Alabama in Huntsville. Hans mätning sträcker sig över 30 år. För övrigt ett diagram som stämmer väl överens med andra mätinstitut, exempelvis NASA, som just nu är klara med analysen för 2009. Det enda man måste ta hänsyn till är att medianen kan skilja sig mellan olika mätinstitut. UAH har medianen 79-98, medan NASA har medianen 51-80; det skiljer 0,24 grader.
Redovisningen är månad för månad, och den kallaste månaden inträffar 1984 medan den varmaste slår till under El Ninõ-året 1998. Skillnaden mellan extremerna är ungefär 1,3 grader celsius. Skulle jag räkna ut medel år för år (vilket jag inte gitter) skulle skillnaden bli ännu mindre.
Likafullt visar hans långtidstrend (längst ner i värdetabellen) att temperaturen för jordklotet stigit med i genomsnitt 0,13 grader/decennium (för den allra nordligaste delen med 0,44 grader/decennium).
Uppenbarligen är termostaten väldigt stabil, och att även små avvikelser från normalen får effekter - om de drar i en riktning vill säga. Och det har de gjort. Värt att notera är även TV-programmet SVT Dokumentär, som tog upp den tillfälliga klimatförändringen efter Tambora-smällen i början av 1800-talet. Ett enormt vulkanutbrott som kastade upp mängder med stoft som skylde för solen under några år. Det sänkte medeltemperaturen med ca en grad, något som forskarna lyckades komma fram till efter en enorm kartläggning (programmet handlade till stor del om detta). Perioden vid tiden för utbrottet var kallare än i dag, och den grad som som temperaturen sänktes med blev till "året då sommaren aldrig kom". Året kallas också för 1800-frös-ihjäl. Missväxt, näringsbrist och sjukdomar. En grad.
Temperaturen i Sverige kan variera med mycket mera mellan åren, utan att det har någon större effekt. Men uppenbarligen betyder just medeltemperaturen för det här klotet en hel del.
Och detta tycker jag är långt mera betydelsefullt än de inlägg på olika fora som säger att ingen kan förutsäga hur klimatet ska bli om 100 år när man inte kan träffa rätt om vädret i morgon.
Vad vi kan förutsäga, är att det blir ett elände om medeltemperaturen stiger ett par grader framöver. Vad vi vet är att temperaturen stiger. Vi vet också att koldioxid är en växthusgas som påverkar jordens strålningsbalans.
Vad är det då för skillnad på att förutsäga väder och klimat? Jämförelsen med att kasta tärning om vädret är bra. Ingen vet vad tärningen kommer att visa efter nästa kast = väder. Men vi vet också att om vi kastar tärningen tillräckligt många gånger kommer medelvärdet att bli 3,5 = klimat. Vad som händer då vi eller något annat påverkar klimatet, är att förutsättningarna ändras för tärningskastandet.
Ett vulkanutbrott, med sot i atmosfären är drastiskt. Likna det vid att vi slipar till tärningen motsatt sida sexan (den siffran får symbolisera värme). När vi kastar tärningen kommer den fortfarande att visa sex ibland, fast mera sällan. Medelvärdet vid många kast blir då lägre än 3,5.
Det omvända när vi släpper ut växthusgaser. Vi slipar tärningen motsatt sida ett (bara fila till hörnen lite). Tärningen kommer fortfarande att hamna på ett; alltså det kommer fortfarande att bli smällkallt, fast inte riktigt så ofta och inte över så stora områden. Det kommer att bli lite varmare. Lite över medelvärdet 3,5.
Det är som man ofta läser, hybris att tro att människan kan styra klimatet. Just därför ska vi undvika att göra det.
DN Svd Aftonbladet
IPCC och glaciärerna ...och det andra
Om IPCC:s skandal med glaciärerna har Anders Emretsson skrivit utförligt, så just skandaldelen lägger jag ner. Nästan i alla fall.
Om IPCC:s bristfälliga arbete leder till att människor i allmänhet tror att hälsotillståndet är gott för världens glaciärer, och att det inte existerar någon avsmältning, är det definitivt inte bra. Även om villfarelsen blir begränsad i tid, kan det ändå leda till en låt-gå-mentalitet där man inte tror att glaciärerna är hotade. Att Himalyas glaciärer skulle minska från 500 000 kvadratkilometer till 100 000 kvadratkilometer, fram till år 2350* borde få nackhåren att resa sig på vem som helst. Det bor liksom ett par miljarder människor längs de floder som har sina källor i Himalya.
Och vi vet vad som händer utefter de vatten som i dag drabbats av det som ser ut att bli Himalyas öde. Kilimanjaro exempelvis. Eller de boende i La Paz, Bolivia; samtidigt som antalet människor ökar i urbaniseringens spår, minskar mängden vatten från bergen.
Varför krymper glaciärerna? Det har blivit varmare, ändrat nederbördsmönster - mera regn i stället för snö, sot från vedeldning eller andra värmekällor (som i högsta grad ingår i AGW). Det vi med säkerhet vet är att glaciärer krymper samtidigt som vattenkällorna sinar.
När det gäller glaciärerna i Himalya vet vi mindre än vad vi vet om glaciärer i exempelvis Norden eller Nordamerika. Tar vi Arktis som exempel kan vi med säkerhet säga att det INTE är sot som orsakar temperaturhöjningen, för den mesta ökningen sker vintertid, utan sol. Däremot kan sotet inverka på sommarens issmältning; en tänkbar förklaríng till att IPCC legat så lågt i förhållande till verkligheten i sina prognoser.
Det vi kan lära oss från Kilimanjaro och La Paz är att glaciärerna smälter och att det får konsekvenser. Naturligtvis kommer detta att ifrågasättas av klimathaverister, som kommer att hävda att glaciärerna inte har så stor betydelse för vattenförsörjningen. Skit samma. Om det är krympande glaciärer, eller de faktorer som krymper glaciärerna, som orsakar vattenbristen, tror jag är egalt för de drabbade.
Och de som hävdar att det inte är någon fara för glaciärerna i Himalya, får förklara för mig varför dessa skulle vara annorlunda än glaciärer i Alaska, på Svalbard och Norges fastland, i Alperna, Sydamerika eller varför inte Grönland. Vad gäller norska glaciärer är dessa särskilt intressanta i sammanhanget; glaciärerna visade längre än på andra ställen en ökad tillväxt. Det är slut med det.
De norska glaciärerna användes också länge som argument mot den globala uppvärmningen. I vissa fall fortfarande; haveristbloggen The next ice-age now har visst glömt att uppdatera...
Men visst går det att leta upp glaciärer som växer, och konstigt vore det annars. I områden som fått ökad nederbörd, samtidigt som temperaturerna håller sig i schack, växer naturligtvis isen.
Men, att en glaciär ser ut att växa behöver inte betyda att den verkligen gör det. Det finns ett fenomen som kallas för "surge", alltså att glaciären flyter - svallar - fram. Det kan (det finns andra orsaker också) bero på temperaturökning, som gör att den understa isen smälter av ismassans tryck; då flyttar glaciären fram sin front utan att ismassan har ökat.
När det gäller att hålla koll på verkligheten, känns det som om vi kan se framtiden an med tillförsikt. CIA ska börja släppa bilder som kan användas i klimatforskningen. Naturligtvis inte de mest detaljerade, men ändå. Right Wing-sfären i USA tycker naturligtvis inte om det. Själv tycker jag att det är utmärkt; ju mera kunskap vi får om klimatförändringarna desto bättre. Hoppas att skeptikerna i Sverige tycker likadant (men jag tror inte att CIA:s bilder får spridas hur som helst, så risken finns naturligtvis att McIntyre får ett nytt arbetsområde ...).
Jag måste också erkänna att jag är tveksam till hur Indien kommer att reagera på mera detaljerade bilder över Himalya. Men jag hoppas att det finns en vilja att ta reda på mer fakta.
*Det är det här årtalet -2350 - som som någon klantskalle vänt till 2035, och som efter det fått fäste i rapporterna. (Dock säger min bild av IPCC:s rapporter, att de generellt tar till i underkant, så vi ska nog hålla ögonen på det här årtalet ...också)
Uppdatering: På Newsmill är man som väntat i full färd med att kräva, om inte IPCC:s avgång, så i alla fall en konkurrernade klimatpanel. Jag är böjd att säga gärna. Men med samma krav på stringens som vad vi ställer på IPCC; inga motstridiga rapporter, och de måste framförallt förklara vad det är som ådsadkommit den klimatförändring vi i dag ser. Nej, det räcker inte inte med ett diagram över den kosmiska strålningen som slutar 1985. Och om atmosfärsforskare inte tror på en kraftig negativ forcing från moln, orsakat av ett varmare klimat, á la Roy Spencer, ska de då ändå tvingas forska om det? Nej, de va inge bra - Spencer anser ju trots allt ändå att koldioxiden har betydelse ...
Om IPCC:s bristfälliga arbete leder till att människor i allmänhet tror att hälsotillståndet är gott för världens glaciärer, och att det inte existerar någon avsmältning, är det definitivt inte bra. Även om villfarelsen blir begränsad i tid, kan det ändå leda till en låt-gå-mentalitet där man inte tror att glaciärerna är hotade. Att Himalyas glaciärer skulle minska från 500 000 kvadratkilometer till 100 000 kvadratkilometer, fram till år 2350* borde få nackhåren att resa sig på vem som helst. Det bor liksom ett par miljarder människor längs de floder som har sina källor i Himalya.
Och vi vet vad som händer utefter de vatten som i dag drabbats av det som ser ut att bli Himalyas öde. Kilimanjaro exempelvis. Eller de boende i La Paz, Bolivia; samtidigt som antalet människor ökar i urbaniseringens spår, minskar mängden vatten från bergen.
Varför krymper glaciärerna? Det har blivit varmare, ändrat nederbördsmönster - mera regn i stället för snö, sot från vedeldning eller andra värmekällor (som i högsta grad ingår i AGW). Det vi med säkerhet vet är att glaciärer krymper samtidigt som vattenkällorna sinar.
När det gäller glaciärerna i Himalya vet vi mindre än vad vi vet om glaciärer i exempelvis Norden eller Nordamerika. Tar vi Arktis som exempel kan vi med säkerhet säga att det INTE är sot som orsakar temperaturhöjningen, för den mesta ökningen sker vintertid, utan sol. Däremot kan sotet inverka på sommarens issmältning; en tänkbar förklaríng till att IPCC legat så lågt i förhållande till verkligheten i sina prognoser.
Det vi kan lära oss från Kilimanjaro och La Paz är att glaciärerna smälter och att det får konsekvenser. Naturligtvis kommer detta att ifrågasättas av klimathaverister, som kommer att hävda att glaciärerna inte har så stor betydelse för vattenförsörjningen. Skit samma. Om det är krympande glaciärer, eller de faktorer som krymper glaciärerna, som orsakar vattenbristen, tror jag är egalt för de drabbade.
Och de som hävdar att det inte är någon fara för glaciärerna i Himalya, får förklara för mig varför dessa skulle vara annorlunda än glaciärer i Alaska, på Svalbard och Norges fastland, i Alperna, Sydamerika eller varför inte Grönland. Vad gäller norska glaciärer är dessa särskilt intressanta i sammanhanget; glaciärerna visade längre än på andra ställen en ökad tillväxt. Det är slut med det.
De norska glaciärerna användes också länge som argument mot den globala uppvärmningen. I vissa fall fortfarande; haveristbloggen The next ice-age now har visst glömt att uppdatera...
Men visst går det att leta upp glaciärer som växer, och konstigt vore det annars. I områden som fått ökad nederbörd, samtidigt som temperaturerna håller sig i schack, växer naturligtvis isen.
Men, att en glaciär ser ut att växa behöver inte betyda att den verkligen gör det. Det finns ett fenomen som kallas för "surge", alltså att glaciären flyter - svallar - fram. Det kan (det finns andra orsaker också) bero på temperaturökning, som gör att den understa isen smälter av ismassans tryck; då flyttar glaciären fram sin front utan att ismassan har ökat.
När det gäller att hålla koll på verkligheten, känns det som om vi kan se framtiden an med tillförsikt. CIA ska börja släppa bilder som kan användas i klimatforskningen. Naturligtvis inte de mest detaljerade, men ändå. Right Wing-sfären i USA tycker naturligtvis inte om det. Själv tycker jag att det är utmärkt; ju mera kunskap vi får om klimatförändringarna desto bättre. Hoppas att skeptikerna i Sverige tycker likadant (men jag tror inte att CIA:s bilder får spridas hur som helst, så risken finns naturligtvis att McIntyre får ett nytt arbetsområde ...).
Jag måste också erkänna att jag är tveksam till hur Indien kommer att reagera på mera detaljerade bilder över Himalya. Men jag hoppas att det finns en vilja att ta reda på mer fakta.
*Det är det här årtalet -2350 - som som någon klantskalle vänt till 2035, och som efter det fått fäste i rapporterna. (Dock säger min bild av IPCC:s rapporter, att de generellt tar till i underkant, så vi ska nog hålla ögonen på det här årtalet ...också)
Uppdatering: På Newsmill är man som väntat i full färd med att kräva, om inte IPCC:s avgång, så i alla fall en konkurrernade klimatpanel. Jag är böjd att säga gärna. Men med samma krav på stringens som vad vi ställer på IPCC; inga motstridiga rapporter, och de måste framförallt förklara vad det är som ådsadkommit den klimatförändring vi i dag ser. Nej, det räcker inte inte med ett diagram över den kosmiska strålningen som slutar 1985. Och om atmosfärsforskare inte tror på en kraftig negativ forcing från moln, orsakat av ett varmare klimat, á la Roy Spencer, ska de då ändå tvingas forska om det? Nej, de va inge bra - Spencer anser ju trots allt ändå att koldioxiden har betydelse ...
torsdag 21 januari 2010
Smiden edra plogbillar till svärd
Apropå att företaget som levererar handeldvapen till USA:s soldater i Afganistan och Irak, har haft den goda smaken att ange bibelcitat på bössorna (DN). Joel 3:10 skulle de kunnat skriva, för att hänvisa till det citat som jag anger i rubriken. Ett citat som visar på hur motsägelsefull bibeln är. För den som vill är Böckernas Bok långt ifrån någon handbok i kärleken till nästan. Inte ens nya testamentet; "alla som taga till svärd skola förgöras med svärd" (Matt 26:52), eller "ty överheten bär ick svärdet förgäves" (Rom 13:4).
Att ett företag i USA stämplar in bibelcitat på bössorna, och hänvisar till sin kristna övertygelse är alltså inte så märkligt som man skulle kunna tro. Om man nu inte lever i den villfarelsen att religiös fundamentalism är något som bara existerar i "andra" religioner. George W:s tal under Irakkriget om "korståg" och "USA:s fiender" hade helt klart rötter i något som för en humanist känns som mycket dunkla kristna syften. (Jag kan heller inte göra mig kvitt liknelsen att självmordsbombare är fattigmans kryssningsmissil.)
Glöm det där med att kristendomens kulturarv är synonymt med syndernas förlåtelse, som Dick Erixon skrev så vackert om i Livets Ords Husorgan. Det kan vara så, men behöver inte vara det. Det finns alldeles för många religiösa dårar inom kristendomen för att man ska generalisera på det sättet.
Och höjden av kristen dårskap anser jag vara att stansa in bibelcitat i skjutvapen. Och jag kan inte undanhålla er den här godbiten: Ledarsidan, Världen i Dag. På fullt allvar diskuteras om omfattningen av Haitis katastrof beror på att landet inte är kristet nog ...
Att ett företag i USA stämplar in bibelcitat på bössorna, och hänvisar till sin kristna övertygelse är alltså inte så märkligt som man skulle kunna tro. Om man nu inte lever i den villfarelsen att religiös fundamentalism är något som bara existerar i "andra" religioner. George W:s tal under Irakkriget om "korståg" och "USA:s fiender" hade helt klart rötter i något som för en humanist känns som mycket dunkla kristna syften. (Jag kan heller inte göra mig kvitt liknelsen att självmordsbombare är fattigmans kryssningsmissil.)
Glöm det där med att kristendomens kulturarv är synonymt med syndernas förlåtelse, som Dick Erixon skrev så vackert om i Livets Ords Husorgan. Det kan vara så, men behöver inte vara det. Det finns alldeles för många religiösa dårar inom kristendomen för att man ska generalisera på det sättet.
Och höjden av kristen dårskap anser jag vara att stansa in bibelcitat i skjutvapen. Och jag kan inte undanhålla er den här godbiten: Ledarsidan, Världen i Dag. På fullt allvar diskuteras om omfattningen av Haitis katastrof beror på att landet inte är kristet nog ...
måndag 18 januari 2010
Katastrofberedskap?
Jag hade inte tänkt att skriva något om jordbävningen i Haiti, precis som majasofi skriver känns allting futtigt i jämförelse. Jag kan inte sitta i ett vinterklätt dalarna och skriva om en katastrof, som jag ändå inte kan begripa.
Det jag kan ha synpunkter på är om världens katastrofberedskap verkligen blev bättre efter tsunami-katastrofen, som framförallt drabbade Indonesien. Även om det mesta focus hamnade på Thailand. Jag har en obehaglig känsla av att, om vi på allvar ska engagera oss i en katastrof, ska västerländska turister drabbas.
Det har nu gått mera än fem dagar sedan katastrofen slog till. Fortfarande är organisationsproblemen enorma. Det fanns helt enkelt inget som ens kunde påminna om beredskap. Precis som vid tidigare katastrofer är inte resurserna det största problemet, utan att få resurserna på plats. Och katastrofer har den otrevliga konsekvensen, att det inte bara plockar fram det bästa hos människor, utan också det sämsta.
Likheten med tsunamin är slående; bristfälliga rapporter om ett jordskalv (fel plats till en början), beräkningar av dödsoffer som undan för undan skrivs upp.
I kväll (!!!) ska visst FN:s säkerhetsråd träffas för att diskutera situationen. Måtte de snabbt komma överens om att någon ska ta befälet över katastrofarbetet. Det kan vara en så enkel sak, som att transporter med tält och filtar senareläggs för flygplan med medicin och sjukvårdspersonal inte ska behöva vända. Prioritering i stället för en massa virrhjärnor som springer åt olika och fel håll.
Tack och lov har knäppgökarna, som efter tsunamin började svamla om herculesplan och fältsjukhus och militiär personal, hållit käften den här gången. Jag hoppas det beror på att de faktiskt blivit verklighetsförankrade, men fruktar att det beror på att det är för få svenskar som drabbats, för att de ska vilja sola sig i glansen av inkompetenta debattinlägg.
Haiti ännu ett sorgligt exempel på att det finns någon beredskap för stora katastrofer. Var det någon som trodde att det skulle bli bättre efter tsunamin?
DN DN2
Det jag kan ha synpunkter på är om världens katastrofberedskap verkligen blev bättre efter tsunami-katastrofen, som framförallt drabbade Indonesien. Även om det mesta focus hamnade på Thailand. Jag har en obehaglig känsla av att, om vi på allvar ska engagera oss i en katastrof, ska västerländska turister drabbas.
Det har nu gått mera än fem dagar sedan katastrofen slog till. Fortfarande är organisationsproblemen enorma. Det fanns helt enkelt inget som ens kunde påminna om beredskap. Precis som vid tidigare katastrofer är inte resurserna det största problemet, utan att få resurserna på plats. Och katastrofer har den otrevliga konsekvensen, att det inte bara plockar fram det bästa hos människor, utan också det sämsta.
Likheten med tsunamin är slående; bristfälliga rapporter om ett jordskalv (fel plats till en början), beräkningar av dödsoffer som undan för undan skrivs upp.
I kväll (!!!) ska visst FN:s säkerhetsråd träffas för att diskutera situationen. Måtte de snabbt komma överens om att någon ska ta befälet över katastrofarbetet. Det kan vara en så enkel sak, som att transporter med tält och filtar senareläggs för flygplan med medicin och sjukvårdspersonal inte ska behöva vända. Prioritering i stället för en massa virrhjärnor som springer åt olika och fel håll.
Tack och lov har knäppgökarna, som efter tsunamin började svamla om herculesplan och fältsjukhus och militiär personal, hållit käften den här gången. Jag hoppas det beror på att de faktiskt blivit verklighetsförankrade, men fruktar att det beror på att det är för få svenskar som drabbats, för att de ska vilja sola sig i glansen av inkompetenta debattinlägg.
Haiti ännu ett sorgligt exempel på att det finns någon beredskap för stora katastrofer. Var det någon som trodde att det skulle bli bättre efter tsunamin?
DN DN2
fredag 15 januari 2010
Kan Carlgren sitta kvar?
Stämmer de uppgifter som Aftonbladet tar fram, och det finns en del som talar för det, så är nog svaret NEJ. Dock är det för kort tid kvar till valet, så det skulle varken göra till eller från, men konsekvenserna torde bli enorma för såväl alliansen som för centern.
(Aftonbladet hävdar att Andreas Carlgrens uppfattning varit att det behövdes 500-1000 djur för en livskraftig stam. Men att han fick ge sig mot bland annat jordbruksdepartementet.)
Det som talar för att Aftonbladets uppgifter stämmer är främst att Andreas Carlgren, som är en mycket skärpt politiker, framträtt som en mer eller mindre virrig sådan, under och efter vargjakten.
Att jakten har släppts på lösa boliner, utan några andra regler än att jaktledaren(!) måste ha licens, vittnar om ett miljödepartement som tappat kontrollen. Att man inte hade gjort någonting för att freda alfaparen med valpar, visar bara att man ville ha jakten avslutad så fort som möjligt.
Carlgrens ärliga engagemang i möljöfrågorna talar, även det, mot att han verkställer det här beslutet av fri vilja. Och jag tvivlar på att han är så forskningsfientlig, att han struntar i den kunskap som finns. Framför allt vet Carlgren vad det betyder att stöta sig med, och negligera, den kompetens som finns inom ekologi- och milöområdet. (Undantaget forskaren på Grimsö, men han är också ett undantag, och betecknas inte som någon auktoritet inom området populationsekologi.)
Carlgren måste även ha känt av att hans förtroende inte är det bästa efter Kringfart Stockholm, stora motorvägsprojekt som han tidigare kämpat emot, och något som jag tror, att han gärna skulle velat fortsätta med.
Jag har en otäck känsla av tragik, att när centern äntligen fick en miljöminister, så fick han inte ta den rollen. Jag tycker nog att Andreas Carlgren skulle lämna det här spektaklet.
Svd DN1 DN2
(Aftonbladet hävdar att Andreas Carlgrens uppfattning varit att det behövdes 500-1000 djur för en livskraftig stam. Men att han fick ge sig mot bland annat jordbruksdepartementet.)
Det som talar för att Aftonbladets uppgifter stämmer är främst att Andreas Carlgren, som är en mycket skärpt politiker, framträtt som en mer eller mindre virrig sådan, under och efter vargjakten.
Att jakten har släppts på lösa boliner, utan några andra regler än att jaktledaren(!) måste ha licens, vittnar om ett miljödepartement som tappat kontrollen. Att man inte hade gjort någonting för att freda alfaparen med valpar, visar bara att man ville ha jakten avslutad så fort som möjligt.
Carlgrens ärliga engagemang i möljöfrågorna talar, även det, mot att han verkställer det här beslutet av fri vilja. Och jag tvivlar på att han är så forskningsfientlig, att han struntar i den kunskap som finns. Framför allt vet Carlgren vad det betyder att stöta sig med, och negligera, den kompetens som finns inom ekologi- och milöområdet. (Undantaget forskaren på Grimsö, men han är också ett undantag, och betecknas inte som någon auktoritet inom området populationsekologi.)
Carlgren måste även ha känt av att hans förtroende inte är det bästa efter Kringfart Stockholm, stora motorvägsprojekt som han tidigare kämpat emot, och något som jag tror, att han gärna skulle velat fortsätta med.
Jag har en otäck känsla av tragik, att när centern äntligen fick en miljöminister, så fick han inte ta den rollen. Jag tycker nog att Andreas Carlgren skulle lämna det här spektaklet.
Svd DN1 DN2
Fasansfulla siffror för centern
Först måste jag lägga in brasklappen, att jag tycker att Demoskops (Expressen) undersökningar inte är de jag litar mest på. Helt enkelt ett för litet urval, bara drygt 1000 personer. Däremot en indikator på varthän det barkar.
Och nu är det på väg ner i källaren för centerns del.
För ett par dagar sedan skrev jag en bloggpost "Back to future", min vanliga timing... Inlägget hade varit mera aktuellt denna dag.
Men jag spinner vidare på det jag skrev.
Att "hitta både tillbaka och till framtiden. Tillbaks till de historiska rötterna alltså; nej inte till de rötter som leder till bondesamhället, utan till de rötter som kommer därifrån."
Centern bildades en gång i opposition mot socialism och en maktfullkomlig höger.
Var finns det centerparti i dag som en gång slogs för de små människorna. Var finns det parti som inser att vanliga hederliga människor kanske kommer i kläm om man skrotar LAS, och ger ännu mera makt till dom som redan i dag har den största makten - arbetsgivarna. Att ett parti som värnat de små människornas rätt, ser det som självklart att Svenskt Näringslivs verklighetsbeskrivning är den som ska gälla, är en tvärvändning och ett mycket stort steg. Tron, att bara SN får bestämma så kommer jobben, är mera än lovligt naiv.
Alla dom som ser miljöpolitik och naturvård som prioriterat, har nu fått lära sig att centern tycker, att visst ska vi ha en livskraftig vargstam, men först en rejäl avskjutning. Fullständigt förödande.
Det blir inte bättre av att miljövård ses som något, som helst inte får inkräkta på den privata äganderätten. Och strandskydd är inte något som är till för att männskor ska få rörelsefrihet i naturen, utan något som hämmar den privata förmögenheten (ja, en fastighet blir mera värd om du slipper ta hänsyn till allmänintresset).
Och det parti som slogs för en bra livsmiljö i storstadsområdena, vart tog det vägen? Det ska visst försvinna ner i en tunnel under Ekerö, när Kringfart Stockholm byggs. Och hundratusentals pendlare, som håller igång Sverige, som aldrig kommer att ha råd att hålla bil i Stockholm, finns det någon centerpartist som vill föra deras talan? Och framförallt slåss för att miljardinvesteringar görs, som kommer även dem till del. Trots att det kanske medför, att partiet måste ta strid mot moderaterna.
Kort sagt, vad ska vi med ett centerparti till som inte slåss för den lilla människan, den som kanske inte hörs allra mest.
Vem tror ni hörs mest: den medelålders mannen som svär över bilköerna eller hon som som står i snögloppet på Haninge pendeltågsstation?
Svd DN
Och nu är det på väg ner i källaren för centerns del.
För ett par dagar sedan skrev jag en bloggpost "Back to future", min vanliga timing... Inlägget hade varit mera aktuellt denna dag.
Men jag spinner vidare på det jag skrev.
Att "hitta både tillbaka och till framtiden. Tillbaks till de historiska rötterna alltså; nej inte till de rötter som leder till bondesamhället, utan till de rötter som kommer därifrån."
Centern bildades en gång i opposition mot socialism och en maktfullkomlig höger.
Var finns det centerparti i dag som en gång slogs för de små människorna. Var finns det parti som inser att vanliga hederliga människor kanske kommer i kläm om man skrotar LAS, och ger ännu mera makt till dom som redan i dag har den största makten - arbetsgivarna. Att ett parti som värnat de små människornas rätt, ser det som självklart att Svenskt Näringslivs verklighetsbeskrivning är den som ska gälla, är en tvärvändning och ett mycket stort steg. Tron, att bara SN får bestämma så kommer jobben, är mera än lovligt naiv.
Alla dom som ser miljöpolitik och naturvård som prioriterat, har nu fått lära sig att centern tycker, att visst ska vi ha en livskraftig vargstam, men först en rejäl avskjutning. Fullständigt förödande.
Det blir inte bättre av att miljövård ses som något, som helst inte får inkräkta på den privata äganderätten. Och strandskydd är inte något som är till för att männskor ska få rörelsefrihet i naturen, utan något som hämmar den privata förmögenheten (ja, en fastighet blir mera värd om du slipper ta hänsyn till allmänintresset).
Och det parti som slogs för en bra livsmiljö i storstadsområdena, vart tog det vägen? Det ska visst försvinna ner i en tunnel under Ekerö, när Kringfart Stockholm byggs. Och hundratusentals pendlare, som håller igång Sverige, som aldrig kommer att ha råd att hålla bil i Stockholm, finns det någon centerpartist som vill föra deras talan? Och framförallt slåss för att miljardinvesteringar görs, som kommer även dem till del. Trots att det kanske medför, att partiet måste ta strid mot moderaterna.
Kort sagt, vad ska vi med ett centerparti till som inte slåss för den lilla människan, den som kanske inte hörs allra mest.
Vem tror ni hörs mest: den medelålders mannen som svär över bilköerna eller hon som som står i snögloppet på Haninge pendeltågsstation?
Svd DN
onsdag 13 januari 2010
Back to future!
Jag läser ett blogginlägg från en god vän, aktiv centerpolitiker i Haninge, som oroas över vikande opinionssiffror, och som undrar hur trenden ska vändas.
I rubriken skriver jag "Back to future", alltså tillbaka till framtiden. Min åsikt är att centern måste hitta både tillbaka och till framtiden. Tillbaks till de historiska rötterna alltså; nej inte till de rötter som leder till bondesamhället, utan till de rötter som kommer därifrån.
Små människor som slog för sin rätt, mot såväl myndigheter som mot dem som hade makten över kapitalet. Hade det dåvarande bondeförbundet ansett att kapitalintressena haft för lite att säga till om, hade vi inte behövt föra den här diskussionen i dag ... I dag, ett centerparti som mer eller mindre agerar torped för Svenskt Näringsliv, i opposition mot moderaterna.
När agerade centern senast (ett ypperligt exempel för Haninge) för alla de människor, som år ut och år in, oavsett väder, som är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Jag räknar inte miljardinvesteringar i Kringfart Stockholm, som något annat än en satsning på den, ofta högljudda, grupp som kanske ändå inte behöver ta bilen. Ett alternativ som ekonomiskt aldrig kommer att vara ett alternativ för pendlarna. Ett ställningstagande som varit en katastrof för centerns trovärdighet i miljö- och klimatfrågan. Även om Andreas Carlgren sagt att investeringen görs med tanke på framtidens bilar, blir ändå resultatet bullshit för de människor som inte har något annat alternativ än pendling.
Här tror jag att jag lyckades väva samman:
1. En förbisedd väljargrupp, som inte är speciellt högljudd, men som väl har rösträtt.
2. Agerandet, och med det trovärdigheten i klimat- och miljöfrågan.
3. Fördelningspolitik, om än sammankopplat med (1).
Som stor beundrare av Andreas Carlgren under min CUF-tid tycker jag hans agerande som miljöminister blir dubbelt tragiskt. Klarar inte centern av att använda miljöministerposten som en tillgång när man sitter i regering, har man inte i en regering att göra. Eller ännu värre, man är inte förtjänt av att sitta i regeringen.
Vargjakten har blivit en annan eländesfråga för miljödepartementet. I strid mot all tillgänglig forskning (Erik Svensson har en mycket bra genomgång av turerna) har regeringen accepterat en verklighetsbeskrivning, gjord av en annan högljudd grupp: jägarlobbyn. Att skjuta av 10 procent av ett utrotningshotat djur, för att stärka stammen, går inte att förklara. Och än dummare blir det om man försöker. En miljöminister som representerar ett parti som vill framstå som miljöparti, ska nog inte vända dem ryggen, som anser att miljö- och naturvård är viktigt.
Det här handlar om som jag tidigare skrivit, mycket om en förbisedd glesbygd, som slåss mot avfolkning och krympande service. Och jag tror inte att servicegraden ökar om jägarkåren får besämma (jag tror inte ens att tillresta älgjägare handlar i den lokala butiken eller tankar på by-macken).
Ska man ta tag i dessa problem handlar det om åtgärder där det gör nytta. Ta till exempel det här med upphandlingsregler. Det är inte stora stygga EU som beslutat att servicehemmen i Grycksbo och Svärdjö måste hämta in offerter på kanelbullarna eller potatisen från hela Europa. Det är kommunen som centraliserat upphandlingen så att man kommer upp i de höga summor som "europiserar" inköpen. Dumsnålhet kallar jag det. Låt kommunala institutioner själva göra upp med lokala producenter om vad man ska köpa in, och till vilket pris. Då blir det också intressant att driva livsmedelsföretag på den lokala orten. Här kom jag till och med in på CUF:s gamla lokalsamhällestanke (minns någon den): lokal produktion för lokala behov. Och den tanken handlar inte om protektionism eller nostalgi. Fortfarande är det så att den som kan producera något bättre eller billigare, ska göra det. När det är motiverat vill säga, och jag anser inte att något är motiverat bara för att hålla igång transportsektorn.
Här har centern i Rättvik gjort en hel del nytta, även om jag anser att partiet där är en katastrof vad gäller miljö- och viltvård. Men kan de vakna till liv till verkligheten, och skapa bra förutsättningar för dem som vill satsa på till exempelvis rovdjursturism, även i det infekterade centrat Furudal, tror jag att det traditionella (bland annat "knätofs") har bra förutsättningar att gå hand i hand med den nya upplevelseturismen, och utveckla bygden.
Så visst finns det möjligheter för ett parti som centern, men jag tror inte att det någon bra idé att fortsätta kombinera det sämsta globala med det sämsta lokala. Enligt en undersökning åtnjöt inte centern störst förtroende i någon enda sakfråga, och jag tror dessvärre att partiet åtnjuter högst förtroende i de frågor, som prioriteras högst av de väljare, som ändå aldrig kommer att rösta på partiet. (Rätta mig om jag har fel, någon som läst undersökningen, för den är visst intern.)
I rubriken skriver jag "Back to future", alltså tillbaka till framtiden. Min åsikt är att centern måste hitta både tillbaka och till framtiden. Tillbaks till de historiska rötterna alltså; nej inte till de rötter som leder till bondesamhället, utan till de rötter som kommer därifrån.
Små människor som slog för sin rätt, mot såväl myndigheter som mot dem som hade makten över kapitalet. Hade det dåvarande bondeförbundet ansett att kapitalintressena haft för lite att säga till om, hade vi inte behövt föra den här diskussionen i dag ... I dag, ett centerparti som mer eller mindre agerar torped för Svenskt Näringsliv, i opposition mot moderaterna.
När agerade centern senast (ett ypperligt exempel för Haninge) för alla de människor, som år ut och år in, oavsett väder, som är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Jag räknar inte miljardinvesteringar i Kringfart Stockholm, som något annat än en satsning på den, ofta högljudda, grupp som kanske ändå inte behöver ta bilen. Ett alternativ som ekonomiskt aldrig kommer att vara ett alternativ för pendlarna. Ett ställningstagande som varit en katastrof för centerns trovärdighet i miljö- och klimatfrågan. Även om Andreas Carlgren sagt att investeringen görs med tanke på framtidens bilar, blir ändå resultatet bullshit för de människor som inte har något annat alternativ än pendling.
Här tror jag att jag lyckades väva samman:
1. En förbisedd väljargrupp, som inte är speciellt högljudd, men som väl har rösträtt.
2. Agerandet, och med det trovärdigheten i klimat- och miljöfrågan.
3. Fördelningspolitik, om än sammankopplat med (1).
Som stor beundrare av Andreas Carlgren under min CUF-tid tycker jag hans agerande som miljöminister blir dubbelt tragiskt. Klarar inte centern av att använda miljöministerposten som en tillgång när man sitter i regering, har man inte i en regering att göra. Eller ännu värre, man är inte förtjänt av att sitta i regeringen.
Vargjakten har blivit en annan eländesfråga för miljödepartementet. I strid mot all tillgänglig forskning (Erik Svensson har en mycket bra genomgång av turerna) har regeringen accepterat en verklighetsbeskrivning, gjord av en annan högljudd grupp: jägarlobbyn. Att skjuta av 10 procent av ett utrotningshotat djur, för att stärka stammen, går inte att förklara. Och än dummare blir det om man försöker. En miljöminister som representerar ett parti som vill framstå som miljöparti, ska nog inte vända dem ryggen, som anser att miljö- och naturvård är viktigt.
Det här handlar om som jag tidigare skrivit, mycket om en förbisedd glesbygd, som slåss mot avfolkning och krympande service. Och jag tror inte att servicegraden ökar om jägarkåren får besämma (jag tror inte ens att tillresta älgjägare handlar i den lokala butiken eller tankar på by-macken).
Ska man ta tag i dessa problem handlar det om åtgärder där det gör nytta. Ta till exempel det här med upphandlingsregler. Det är inte stora stygga EU som beslutat att servicehemmen i Grycksbo och Svärdjö måste hämta in offerter på kanelbullarna eller potatisen från hela Europa. Det är kommunen som centraliserat upphandlingen så att man kommer upp i de höga summor som "europiserar" inköpen. Dumsnålhet kallar jag det. Låt kommunala institutioner själva göra upp med lokala producenter om vad man ska köpa in, och till vilket pris. Då blir det också intressant att driva livsmedelsföretag på den lokala orten. Här kom jag till och med in på CUF:s gamla lokalsamhällestanke (minns någon den): lokal produktion för lokala behov. Och den tanken handlar inte om protektionism eller nostalgi. Fortfarande är det så att den som kan producera något bättre eller billigare, ska göra det. När det är motiverat vill säga, och jag anser inte att något är motiverat bara för att hålla igång transportsektorn.
Här har centern i Rättvik gjort en hel del nytta, även om jag anser att partiet där är en katastrof vad gäller miljö- och viltvård. Men kan de vakna till liv till verkligheten, och skapa bra förutsättningar för dem som vill satsa på till exempelvis rovdjursturism, även i det infekterade centrat Furudal, tror jag att det traditionella (bland annat "knätofs") har bra förutsättningar att gå hand i hand med den nya upplevelseturismen, och utveckla bygden.
Så visst finns det möjligheter för ett parti som centern, men jag tror inte att det någon bra idé att fortsätta kombinera det sämsta globala med det sämsta lokala. Enligt en undersökning åtnjöt inte centern störst förtroende i någon enda sakfråga, och jag tror dessvärre att partiet åtnjuter högst förtroende i de frågor, som prioriteras högst av de väljare, som ändå aldrig kommer att rösta på partiet. (Rätta mig om jag har fel, någon som läst undersökningen, för den är visst intern.)
tisdag 12 januari 2010
Vargrena hundar
Vargen finns i den svenska faunan, och den hör hemma här. Den behövs i ett ekologisk samspel mellan bytesdjur och predator. Älgen har utvecklats tillsammans med vargen under årtusenden, och det ska nog vi människor akta oss för att ändra på.
Det händer att vargen biter ihjäl fränder av sin egen art - jakthundar. Det är dessvärre händelser som alltid kommer att inträffa, och inget vi helt kan undvika. Nyttjar vi naturen, biter ibland naturen tillbaka. Men man kan försöka så långt det är möjligt, så frågan är vad jägarförbund och kennelklubbar gör i ärendet.
Vi vet från viltskadecenter att "vargangrepp" på jakthundar ungefär lika ofta beror på att hunden sökt upp vargen som tvärtom. Av 140 vargincidenter med hund visade det sig att av de 35 fall, där någon sett angreppet, så hade hunden i 15 fall uppsökt vargen (ibland även drivit vargen) medan det i 20 fall var vargen som sökt upp hunden. Och vi kan nog utgå från att ingen hundägare ljugit för att skydda vargen.
Något som förvånade viltskadecenter var att vargen vid tester i fält INTE verkade reagera på hundens skall.
Så frågan är, vad gör ansvaria organisationer för att utarbeta exempelvis program för att få hunden att sky vargen. Finns det överhuvudtaget något sådant arbete?
För det kan väl ändå inte vara så illa, att man ser vargdödade hundar som ett bra argument för att bli kvitt vargen, och att sönderslitna hundar är ett pris för detta. I så fall är det skamligt.
Slutligen: Ge rent ut sagt fan i att lämna slaktavfall och åtlar i närhet till bebyggelse. Rovdjur, eller andra vilda djur, ska inte koppla ihop människa, och mänsklig vittring med mat.
Svd
Det händer att vargen biter ihjäl fränder av sin egen art - jakthundar. Det är dessvärre händelser som alltid kommer att inträffa, och inget vi helt kan undvika. Nyttjar vi naturen, biter ibland naturen tillbaka. Men man kan försöka så långt det är möjligt, så frågan är vad jägarförbund och kennelklubbar gör i ärendet.
Vi vet från viltskadecenter att "vargangrepp" på jakthundar ungefär lika ofta beror på att hunden sökt upp vargen som tvärtom. Av 140 vargincidenter med hund visade det sig att av de 35 fall, där någon sett angreppet, så hade hunden i 15 fall uppsökt vargen (ibland även drivit vargen) medan det i 20 fall var vargen som sökt upp hunden. Och vi kan nog utgå från att ingen hundägare ljugit för att skydda vargen.
Något som förvånade viltskadecenter var att vargen vid tester i fält INTE verkade reagera på hundens skall.
Så frågan är, vad gör ansvaria organisationer för att utarbeta exempelvis program för att få hunden att sky vargen. Finns det överhuvudtaget något sådant arbete?
För det kan väl ändå inte vara så illa, att man ser vargdödade hundar som ett bra argument för att bli kvitt vargen, och att sönderslitna hundar är ett pris för detta. I så fall är det skamligt.
Slutligen: Ge rent ut sagt fan i att lämna slaktavfall och åtlar i närhet till bebyggelse. Rovdjur, eller andra vilda djur, ska inte koppla ihop människa, och mänsklig vittring med mat.
Svd
måndag 11 januari 2010
Klimatdebatt på internet
Klimatdebatten på internet är speciell, måste jag säga. Det finns väl inget annat fora där en nyanserad artikel eller krönika kan framkalla något, som närmast kan liknas vid personförföljelse. Så även denna gång när Karin Bojs skriver en krönika om klimat och väder. Trots att hon har rätt, hon skulle inte kunna göra någon annan analys - december månad, och även början av januari, var varm. Enligt UAH den fjärde varmaste december sedan 1979 (fast skeptiker vill kanske hellre säga den 27:e kallaste sedan samma år).
Ett antal klimathaverister har också varit aktiva under de här kalla (nåja) veckorna och dödförklarat den globala uppvärmningen. Utan i stort några andra refeferenser än att de fryser. (Det är ingen slump att ungdomar, som är vana att kolla fakta på nätet, är mest oroade över klimatförändringarna.) Jag är långt ifrån någon ungdom, men till och med jag hade lätt att hitta referenser för att beskriva verkligheten i mitt inlägg för några dagar sedan.
Bloggen Watts Up With That talar i alla fall klarspråk om vädret: "This data shows why the focus needs to be on the regional scale and that a global average is not of much use in describing weather that all of us experience." I klartext, eftersom vi har en global uppvärmning prata i stället om snödjupet i USA.
Det är otäckt med, som det verkar, de här organiserade kampanjerna mot journalister och andra som deltar i debatten. Jag kan inte se något annat syfte än, att det ska vara så personligt obehagligt att uttala sig, eller skriva, om klimatförändringar att man drar sig för att göra det.
Och naturligtvis dyker climatgate upp. En kriminell handling för att komma över forskarnas konversation, under en period av drygt tio år. Om någon verkligen hade hittat fusk, hade vi fått reda på det. Lita på att man letat. Bara "bevis" där man refererar till någon internetsida eller att någon konspiratoriker uttalat sig.
Uppsalainitiativet har bestämt sig för att tillämpa en mera strikt moderering av kommentarer. Naturligtvis dyker det upp liknelser med cencur och åsiktsförtryck. Till skillnad mot "skeptiska" bloggar och andra fora där det är högt till tak. Saknar golv skulle jag vilja säga.
Det här tycker jag är bra exempel på hur skeptiker, nej förresten, jag skriver klimathaverister, ser till att styra debatten. "Håller klimatalarmismen på att utvecklas till en fascistisk rörelse?" och "Hör klimatalarmismens stöveltramp" är intellektuella höjpunkter från Stockholmsiniativet (SI) och bloggen The Climate Scam (TCS).
Vilken vettig människa vill delta i en öppen diskussion eller debatt där han eller hon får stå till svars för att ha fascistiska sympatier? Några få som är riktigt hårdhudade klarar det, men de flesta avstår. Den "yttrandefrihet" som de så kallade klimathaveristerna säger sig försvara, används för att skrämma bort oliktänkande. Kolla gärna i på trådarna under Newsmill-inläggen och se hur svansen - och den är snabb! - effektivt försöker jaga bort dom som ändå vill ta debatten, redan från början.
Den här bloggen "En kättares notiser under pågående klimatväckelse" tar upp en liknelse med Hitlerjugend när aktivister stör ett möte under Köpenhamnsmötet. Nu måste det dock påpekas att det källan är Lord Monkton, välkänd konspiratoriker, så jag är inte riktigt säker på vad som hände...
Tydligt är dock att liknelsen gentemot fascism och nazism är något man gärna tar till hos klimathaverister. Men vad ska man kalla det här: "Debatten" på ingenjörsvetenskapsakademin i mars förra året. Är inte detta exakt samma beteende, som aktivisterna visade i Köpenhamn, med den skillnaden att drägget på IVA bar slips och kavaj?
Eller den här hearingen som arrangerades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler: "Finns det plats för klimatskeptiker?" Verkade vara en hel del pöbelfasoner där också... "Det stora sjöslaget" kallades debatten för på TCS. Dagen efter tackade bloggadministratören, medlemmen i SI, Maggie Thauersköld-Crusell för uppbackningen, "med sådana vänner kan man inte misslyckas". Hm.
Jag tror dessvärre att ansvariga för publicering av material på nätet måste titta över sina rutiner för att få en ordning där inte bara den skriker högst ska få höras. Om inte det är syftet vill säga. En bra början vore att direkt sortera bort inlägg med ord som klimatizter, eller med invektiv mot Al Gore (när det inte handlar om honom), kanske starta en debattsida om "climatgate" - den har inget att göra med klimatförändringen, och har inget att göra med den sida i DN som jag länkar till. Bara en massa fjanteri från sådana som borde starta sin egen blogg i yttrandefrihetens namn. Sedan kan klimathaveristerna roa sig med att länka till varandra.
Klimathaverist då - ska det få förekomma i ett inlägg? Ja, jag kan acceptera, även om jag inte tycker om det, att kallas för alarmist. Det ligger långt ifrån tillmälen som "klimatizt", som inte är något annat än en ren skymf mot dem som verkligen drabbades av förintelsen. Men som för historielösa individer på SI och TCS tydligen är en petitess.
Länkad till Svd förnekar sig den här bloggen (bland många andra) inte vad gäller förnekandet.
Ett antal klimathaverister har också varit aktiva under de här kalla (nåja) veckorna och dödförklarat den globala uppvärmningen. Utan i stort några andra refeferenser än att de fryser. (Det är ingen slump att ungdomar, som är vana att kolla fakta på nätet, är mest oroade över klimatförändringarna.) Jag är långt ifrån någon ungdom, men till och med jag hade lätt att hitta referenser för att beskriva verkligheten i mitt inlägg för några dagar sedan.
Bloggen Watts Up With That talar i alla fall klarspråk om vädret: "This data shows why the focus needs to be on the regional scale and that a global average is not of much use in describing weather that all of us experience." I klartext, eftersom vi har en global uppvärmning prata i stället om snödjupet i USA.
Det är otäckt med, som det verkar, de här organiserade kampanjerna mot journalister och andra som deltar i debatten. Jag kan inte se något annat syfte än, att det ska vara så personligt obehagligt att uttala sig, eller skriva, om klimatförändringar att man drar sig för att göra det.
Och naturligtvis dyker climatgate upp. En kriminell handling för att komma över forskarnas konversation, under en period av drygt tio år. Om någon verkligen hade hittat fusk, hade vi fått reda på det. Lita på att man letat. Bara "bevis" där man refererar till någon internetsida eller att någon konspiratoriker uttalat sig.
Uppsalainitiativet har bestämt sig för att tillämpa en mera strikt moderering av kommentarer. Naturligtvis dyker det upp liknelser med cencur och åsiktsförtryck. Till skillnad mot "skeptiska" bloggar och andra fora där det är högt till tak. Saknar golv skulle jag vilja säga.
Det här tycker jag är bra exempel på hur skeptiker, nej förresten, jag skriver klimathaverister, ser till att styra debatten. "Håller klimatalarmismen på att utvecklas till en fascistisk rörelse?" och "Hör klimatalarmismens stöveltramp" är intellektuella höjpunkter från Stockholmsiniativet (SI) och bloggen The Climate Scam (TCS).
Vilken vettig människa vill delta i en öppen diskussion eller debatt där han eller hon får stå till svars för att ha fascistiska sympatier? Några få som är riktigt hårdhudade klarar det, men de flesta avstår. Den "yttrandefrihet" som de så kallade klimathaveristerna säger sig försvara, används för att skrämma bort oliktänkande. Kolla gärna i på trådarna under Newsmill-inläggen och se hur svansen - och den är snabb! - effektivt försöker jaga bort dom som ändå vill ta debatten, redan från början.
Den här bloggen "En kättares notiser under pågående klimatväckelse" tar upp en liknelse med Hitlerjugend när aktivister stör ett möte under Köpenhamnsmötet. Nu måste det dock påpekas att det källan är Lord Monkton, välkänd konspiratoriker, så jag är inte riktigt säker på vad som hände...
Tydligt är dock att liknelsen gentemot fascism och nazism är något man gärna tar till hos klimathaverister. Men vad ska man kalla det här: "Debatten" på ingenjörsvetenskapsakademin i mars förra året. Är inte detta exakt samma beteende, som aktivisterna visade i Köpenhamn, med den skillnaden att drägget på IVA bar slips och kavaj?
Eller den här hearingen som arrangerades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler: "Finns det plats för klimatskeptiker?" Verkade vara en hel del pöbelfasoner där också... "Det stora sjöslaget" kallades debatten för på TCS. Dagen efter tackade bloggadministratören, medlemmen i SI, Maggie Thauersköld-Crusell för uppbackningen, "med sådana vänner kan man inte misslyckas". Hm.
Jag tror dessvärre att ansvariga för publicering av material på nätet måste titta över sina rutiner för att få en ordning där inte bara den skriker högst ska få höras. Om inte det är syftet vill säga. En bra början vore att direkt sortera bort inlägg med ord som klimatizter, eller med invektiv mot Al Gore (när det inte handlar om honom), kanske starta en debattsida om "climatgate" - den har inget att göra med klimatförändringen, och har inget att göra med den sida i DN som jag länkar till. Bara en massa fjanteri från sådana som borde starta sin egen blogg i yttrandefrihetens namn. Sedan kan klimathaveristerna roa sig med att länka till varandra.
Klimathaverist då - ska det få förekomma i ett inlägg? Ja, jag kan acceptera, även om jag inte tycker om det, att kallas för alarmist. Det ligger långt ifrån tillmälen som "klimatizt", som inte är något annat än en ren skymf mot dem som verkligen drabbades av förintelsen. Men som för historielösa individer på SI och TCS tydligen är en petitess.
Länkad till Svd förnekar sig den här bloggen (bland många andra) inte vad gäller förnekandet.
torsdag 7 januari 2010
Kan vi lita på temperaturdata?
Jag fick en intressant frågeställning av Gustav på ett tidigare blogginlägg, som jag väljer att utveckla. Det handlar om forskning, och om tilltron till denna. Jag för ett allmänt resonemang, eller hellre reflekterar kring Gustavs frågeställning, som jag fick som kommentar:
"En mycket tanvärd tråd som gav en intressant och för mig ny vinkel. Måste ändå ställa en fråga som hänger i luften med anledning av följande du skriver:
"Men den som bara vill obstruera begär data från CRU, i trygg förvissning om att den inte kommer att lämnas ut. Även tveksam till om USA släpper all data."
Hur ska då någon kunna kontrollera CRU:s data? Man kan tycka att när materialet används av FN borde det vara öppet för alla och envar att ta del av rådata?"
---
Min reflektion:
Först och främst så blir alla forskningsresultat granskade, innan de publiceras. Det är så tidskrifter, som bland andra Nature och Science, arbetar. Alternativet för dessa tidskrifter är att falla mycket, mycket snabbt i anseende i den akademiska världen. Jag har tyvärr inte råd med någon av dessa tidningar, så jag läser dem sällan, men de tar upp betydligt mera än klimat. Och inte en enda artikel får vara tveksam, det har de inte råd med.
Sedan är det frågan om vi tror på dem eller inte, och även om vår tilltro är konsekvent. Och någonstans blir det inkonsekvent om vi godkänner det här förfarandet vad gäller "övrig vetenskap", men underkänner samma metod för klimatet. (Här ser jag onekligen en parallell med homeopatin som inte godkänner god sed i medicinsk forskning.) För jag utgår från att få forskare är beredda att lämna ifrån sig sitt arbetsmaterial. Eller till och med lämna ifrån sig andras material. Vi får inte glömma bort att många forskare, inte bara klimatforskare, bedriver sin forskning med material som inte är deras.
Här kommer vi in på CRU-material och rådata. Forskarlaget som analyserat CRU-datan borde lätt kunna kontrolleras, av den som vill och kan (jag tror också att det blivit gjort mer än en gång). Genom stickprov på och av tillgänglig data bör man enkelt kunna se om temperaturkurvorna stämmer.
Rådata är nog tämligen överskattat. Hadcrut 3v tar ungefär tre veckor på sig för att analysera en månads temperatur. Jag vet inte hur det är för din del, men jag utgår från att jag inte skulle begripa ett enda dugg om jag fick fri tillgång till en månads rådata...
Nu resonerar jag utifrån logik, jag vet inte säkert, men helt fel är jag inte ute: För att kunna använda rådata måste man känna till medeltemperaturen under dygnets olika delar, för varje plats. Detta för att kunna översätta temperatur till avvikelse från medel. Och för att kunna fylla i missade avläsningar. Man måste känna till vid vilka tider instrumenten avlästs. Eller om man bara läst av min och max under dygnet. Jag kan också tänka mig att det går åt energi till att rensa bort "fantasivärden". Jag tror inte att teamet som fixar det här ligger på latsidan. Och jag vet inte hur många de är heller. Men det ger en liten tankeställare att de jobbar i 36 veckor för att sammanställa de värden som ska bli ett "avvikelsevärde" för året. Jag har sett en uppgift på att det är värden från 5000 stationer som ska sammanställas, och det innebär inte att en station betyder 1/5000-del av det slutliga värdet.
En berättigad fråga är om McIntyre tänker ägna 36 veckor för att analysera ett enda år och verkligen göra en jämförelse, eller om han bara är ute för att leta fel och samla poäng. För fel tror jag nog att till och med jag skulle hitta. Säkert en hel del temperaturer som jag skulle vilja öka!
Eftersom det handlar om approximativa värden, måste man sträva efter att hamna i mitten. (Här är en förklaring till varför jag klassar McIntyre som klimathaverist. Jag har ALDRIG stött på, att han nämnt, att redovisade värden även kan visa för lite. Inte Antony Watts heller för den delen.)
Om vi då ändå väljer att inte lita på CRU-data, vem ska då granska detta? Naturligtvis någon som kan det här med praktiskt meterologiskt fältarbete. Ser man objektivt på det kan man singla slant om det ska bli McIntyre eller en representant från WWF. Varför? Jo, båda tillskrivs samma typ av egenintresse. Och precis som med McIntyre tror jag att det är svårt att hitta någon på WWF som har kunskap att göra det. Nog bättre att leta upp någon med kompetens.
Antony Watts gjorde ett sådant här felsökningsarbete. Ett antal volontärer undersökte NOAA:s väderstationer och kom fram till att de flesta var felplacerade ... Dock visade en undersökning på samma resultat vid en jämförelse mellan de av Watts godkända stationerna och NOAA:s ordinarie värden. Tror ni att Watts har givit cred till NOAA för att värdena stämde? Nej, och han lär visst vara på gång igen. Slutsats: Karln är inte hederlig - en klimathaverist.
Vi andra dödliga kan enkelt kontrollera och jämföra satellitmätningar med de markbaserade dito. De stämmer väl överens, även UAH som sköts av skeptikern Roy Spencer. Nej, jag anser definitivt inte att Spencer är haverist. Däremot ställer jag mig mycket undrande till varför han har ändrat från löpande 13-månaders medelvärde till 25 dito. Jag kan bara tolka det som om han vill få bort att det senaste året var betydligt varmare än 2008. Sedan anser jag inte att man ska använda udda månaders medelvärde. Varje år har tex ett sommarsolstånd, i vissa medelvärden ska det därför inte dyka upp två sommarsolstånd.
I min förra post har jag ett antal andra bra länkar för temperatur.
Något som jag personligen är intresserad av, är att ta upp en diskussion om Urban Heat Islands, men det tänker jag skriva en separat bloggpost om.
Tack för en bra frågeställning Gustav! Och, ja, jag litar på CRU-datan. Mycket därför att jag inte har sett en enda seriös rapport som talar emot en uppvärmning av naturen, och konsekvenserna av denna.
DN Svd
"En mycket tanvärd tråd som gav en intressant och för mig ny vinkel. Måste ändå ställa en fråga som hänger i luften med anledning av följande du skriver:
"Men den som bara vill obstruera begär data från CRU, i trygg förvissning om att den inte kommer att lämnas ut. Även tveksam till om USA släpper all data."
Hur ska då någon kunna kontrollera CRU:s data? Man kan tycka att när materialet används av FN borde det vara öppet för alla och envar att ta del av rådata?"
---
Min reflektion:
Först och främst så blir alla forskningsresultat granskade, innan de publiceras. Det är så tidskrifter, som bland andra Nature och Science, arbetar. Alternativet för dessa tidskrifter är att falla mycket, mycket snabbt i anseende i den akademiska världen. Jag har tyvärr inte råd med någon av dessa tidningar, så jag läser dem sällan, men de tar upp betydligt mera än klimat. Och inte en enda artikel får vara tveksam, det har de inte råd med.
Sedan är det frågan om vi tror på dem eller inte, och även om vår tilltro är konsekvent. Och någonstans blir det inkonsekvent om vi godkänner det här förfarandet vad gäller "övrig vetenskap", men underkänner samma metod för klimatet. (Här ser jag onekligen en parallell med homeopatin som inte godkänner god sed i medicinsk forskning.) För jag utgår från att få forskare är beredda att lämna ifrån sig sitt arbetsmaterial. Eller till och med lämna ifrån sig andras material. Vi får inte glömma bort att många forskare, inte bara klimatforskare, bedriver sin forskning med material som inte är deras.
Här kommer vi in på CRU-material och rådata. Forskarlaget som analyserat CRU-datan borde lätt kunna kontrolleras, av den som vill och kan (jag tror också att det blivit gjort mer än en gång). Genom stickprov på och av tillgänglig data bör man enkelt kunna se om temperaturkurvorna stämmer.
Rådata är nog tämligen överskattat. Hadcrut 3v tar ungefär tre veckor på sig för att analysera en månads temperatur. Jag vet inte hur det är för din del, men jag utgår från att jag inte skulle begripa ett enda dugg om jag fick fri tillgång till en månads rådata...
Nu resonerar jag utifrån logik, jag vet inte säkert, men helt fel är jag inte ute: För att kunna använda rådata måste man känna till medeltemperaturen under dygnets olika delar, för varje plats. Detta för att kunna översätta temperatur till avvikelse från medel. Och för att kunna fylla i missade avläsningar. Man måste känna till vid vilka tider instrumenten avlästs. Eller om man bara läst av min och max under dygnet. Jag kan också tänka mig att det går åt energi till att rensa bort "fantasivärden". Jag tror inte att teamet som fixar det här ligger på latsidan. Och jag vet inte hur många de är heller. Men det ger en liten tankeställare att de jobbar i 36 veckor för att sammanställa de värden som ska bli ett "avvikelsevärde" för året. Jag har sett en uppgift på att det är värden från 5000 stationer som ska sammanställas, och det innebär inte att en station betyder 1/5000-del av det slutliga värdet.
En berättigad fråga är om McIntyre tänker ägna 36 veckor för att analysera ett enda år och verkligen göra en jämförelse, eller om han bara är ute för att leta fel och samla poäng. För fel tror jag nog att till och med jag skulle hitta. Säkert en hel del temperaturer som jag skulle vilja öka!
Eftersom det handlar om approximativa värden, måste man sträva efter att hamna i mitten. (Här är en förklaring till varför jag klassar McIntyre som klimathaverist. Jag har ALDRIG stött på, att han nämnt, att redovisade värden även kan visa för lite. Inte Antony Watts heller för den delen.)
Om vi då ändå väljer att inte lita på CRU-data, vem ska då granska detta? Naturligtvis någon som kan det här med praktiskt meterologiskt fältarbete. Ser man objektivt på det kan man singla slant om det ska bli McIntyre eller en representant från WWF. Varför? Jo, båda tillskrivs samma typ av egenintresse. Och precis som med McIntyre tror jag att det är svårt att hitta någon på WWF som har kunskap att göra det. Nog bättre att leta upp någon med kompetens.
Antony Watts gjorde ett sådant här felsökningsarbete. Ett antal volontärer undersökte NOAA:s väderstationer och kom fram till att de flesta var felplacerade ... Dock visade en undersökning på samma resultat vid en jämförelse mellan de av Watts godkända stationerna och NOAA:s ordinarie värden. Tror ni att Watts har givit cred till NOAA för att värdena stämde? Nej, och han lär visst vara på gång igen. Slutsats: Karln är inte hederlig - en klimathaverist.
Vi andra dödliga kan enkelt kontrollera och jämföra satellitmätningar med de markbaserade dito. De stämmer väl överens, även UAH som sköts av skeptikern Roy Spencer. Nej, jag anser definitivt inte att Spencer är haverist. Däremot ställer jag mig mycket undrande till varför han har ändrat från löpande 13-månaders medelvärde till 25 dito. Jag kan bara tolka det som om han vill få bort att det senaste året var betydligt varmare än 2008. Sedan anser jag inte att man ska använda udda månaders medelvärde. Varje år har tex ett sommarsolstånd, i vissa medelvärden ska det därför inte dyka upp två sommarsolstånd.
I min förra post har jag ett antal andra bra länkar för temperatur.
Något som jag personligen är intresserad av, är att ta upp en diskussion om Urban Heat Islands, men det tänker jag skriva en separat bloggpost om.
Tack för en bra frågeställning Gustav! Och, ja, jag litar på CRU-datan. Mycket därför att jag inte har sett en enda seriös rapport som talar emot en uppvärmning av naturen, och konsekvenserna av denna.
DN Svd
onsdag 6 januari 2010
Fagerström svamlar vidare
Jag hoppas verkligen att Johnny Fagerström, överstelöjtnant i pansartrupperna, nu lagt den militära karriären på hyllan för gott, och bara satsar på att delta i klimatdebatten. I den torde han göra mindre skada än vad han skulle kunna göra i försvaret. Ett befäl som stryker bort viktiga delar i underrättelserapporteringen, skulle jag inte vilja vara underställd i ett skarpt läge.
Fagerström redovisar en lång lista om hur vintern slagit sitt järngrepp över världen. Inte en enda plats som är varmare än normalt, verkar det som. För den som är intresserad av temperaturerna i världen finns här en utmärkt länk:
http://ds.data.jma.go.jp/tcc/tcc/products/climate/synop.html
Varför vill inte Fagerström ge läsaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, om väderläget vad gäller temperaturer? (För att se om det är kallare eller varmare än normalt är det bara att ändra gardinen till Anomaly.) Den här länken är BRA. Med den kan man följa världen vecka för vecka. Nu ser man tydligt att "vargavintern" är koncentrerad till ett område (nåja, en del av det området i alla fall) mellan 30:e och 60:e breddgraderna norr. Området mellan de här breddgraderna utgör ungefär 18 procent av jordens area. 18 procent!
Den bild som vi ser på en rektangulär skärm blir med nödvändighet skev. Ska man få en riktig uppfattning av hur stora eller små områden det handlar om i enskilda fall, måste man jämföra med en jordglob. (Enligt mig är det enda sättet att få en korrekt verklighetsuppfattning.) Då får man också en uppfattning om hur stort centraleuropa blir i verkligheten - hela Europa utgör 2 procent av klotet, 7 procent av landmassan. Ett stickprov ungefär.
Men vi skulle lika gärna kunna ta det stickprovet i Canada och Alaska. Eller östra Sibirien. Det är inte konstigt att isbildningen går långsamt i de arktiska vattnen. För den som vill kolla temperaturerna närmast nordpolen, har Danmarks vädertjänst en bra länk:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Jag ser utvecklingen i vintertemperaturer för det nordligaste Arktis som skrämmande. Sommartid blir där ingen temperaturökning, energin går åt till att smälta is.
Fagerström lämnar länken till UAH:s satellitmätning. Den stämmer i alla fall. Och deras kurva stämmer också utmärkt överens med de andra mätinstituen. Även med CRU:s serier som Fagerström pekar ut som fuskare. (Hur Fagerström får ihop detta begriper jag inte. Han godkänner en mätserie som visar på samma sak, som en mätserie som kommit till genom fusk??? För att jag ska få ihop den logiken måste jag lägga in variabler, som att överstelöjtnanten slagit huvudet i pansarvagnen vid passerandet av ett gupp.)
Jag önskar Stockholmsinitiativet och The Climate Scam lycka till i det fortsatta arbetet med att sprida upplysning i en kall värld.
Aftonbladet1 Aftonbladet2 DN Svd1 Svd2
Uppdatering:
Jag kan inte undanhålla mina läsare den här bloggen: Svensk Historia som även den ligger på brottslighetens gräns när det gäller att förtala klimatforskare. Men som med glädje plockar bort obehagliga fakta för att "bevisa" att växthuseffekten är bluff.
Jag får känslan att de här bloggarna i första hand gör sådana här inlägg för att gjuta mod i den pöbel som ser som sin livsuppgift, att förpesta klimatdebatten på debattsidor och under artiklar. Men, visst - att ljuga är tillåtet enligt yttrandefriheten.
http://www.newsmill.se/trackback/16191
Fagerström redovisar en lång lista om hur vintern slagit sitt järngrepp över världen. Inte en enda plats som är varmare än normalt, verkar det som. För den som är intresserad av temperaturerna i världen finns här en utmärkt länk:
http://ds.data.jma.go.jp/tcc/tcc/products/climate/synop.html
Varför vill inte Fagerström ge läsaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, om väderläget vad gäller temperaturer? (För att se om det är kallare eller varmare än normalt är det bara att ändra gardinen till Anomaly.) Den här länken är BRA. Med den kan man följa världen vecka för vecka. Nu ser man tydligt att "vargavintern" är koncentrerad till ett område (nåja, en del av det området i alla fall) mellan 30:e och 60:e breddgraderna norr. Området mellan de här breddgraderna utgör ungefär 18 procent av jordens area. 18 procent!
Den bild som vi ser på en rektangulär skärm blir med nödvändighet skev. Ska man få en riktig uppfattning av hur stora eller små områden det handlar om i enskilda fall, måste man jämföra med en jordglob. (Enligt mig är det enda sättet att få en korrekt verklighetsuppfattning.) Då får man också en uppfattning om hur stort centraleuropa blir i verkligheten - hela Europa utgör 2 procent av klotet, 7 procent av landmassan. Ett stickprov ungefär.
Men vi skulle lika gärna kunna ta det stickprovet i Canada och Alaska. Eller östra Sibirien. Det är inte konstigt att isbildningen går långsamt i de arktiska vattnen. För den som vill kolla temperaturerna närmast nordpolen, har Danmarks vädertjänst en bra länk:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Jag ser utvecklingen i vintertemperaturer för det nordligaste Arktis som skrämmande. Sommartid blir där ingen temperaturökning, energin går åt till att smälta is.
Fagerström lämnar länken till UAH:s satellitmätning. Den stämmer i alla fall. Och deras kurva stämmer också utmärkt överens med de andra mätinstituen. Även med CRU:s serier som Fagerström pekar ut som fuskare. (Hur Fagerström får ihop detta begriper jag inte. Han godkänner en mätserie som visar på samma sak, som en mätserie som kommit till genom fusk??? För att jag ska få ihop den logiken måste jag lägga in variabler, som att överstelöjtnanten slagit huvudet i pansarvagnen vid passerandet av ett gupp.)
Jag önskar Stockholmsinitiativet och The Climate Scam lycka till i det fortsatta arbetet med att sprida upplysning i en kall värld.
Aftonbladet1 Aftonbladet2 DN Svd1 Svd2
Uppdatering:
Jag kan inte undanhålla mina läsare den här bloggen: Svensk Historia som även den ligger på brottslighetens gräns när det gäller att förtala klimatforskare. Men som med glädje plockar bort obehagliga fakta för att "bevisa" att växthuseffekten är bluff.
Jag får känslan att de här bloggarna i första hand gör sådana här inlägg för att gjuta mod i den pöbel som ser som sin livsuppgift, att förpesta klimatdebatten på debattsidor och under artiklar. Men, visst - att ljuga är tillåtet enligt yttrandefriheten.
http://www.newsmill.se/trackback/16191
tisdag 5 januari 2010
Regeringens bondeoffer
"Nu går drevet efter Carlgren" skriver aftonbladet på ledarplats i vargjaktens efterdyning. Nej, det är ingen "drevartikel", utan en sansad beskrivning av miljöministerns dilemma. Nog så allvarligt.
Vargjakten, som jag skrev om i går, är inget annat än ett uselt hastverk; en panikåtgärd för att uppfylla ett vallöfte. Den som personligen får betala priset är miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren. Det är naturligtvis förödande för trovärdigheten att behöva stå till svars för ett dåligt genomfört beslut, som hela alliansen kollektivt drivit igenom.
Att jägarförbundet är nöjt, trots att man medger att jakten varit hetsig, är knappast något miljöministern kan yvas över. Bidrar man till att släppa ut 10-tusentals jägare, utan ringaste krav på utbildning (nej, jag räknar inte jägarexamen) för att skjuta av tio procent av ett utrotningshotat djur, ska man f-n i mig skämmas.
(Nu väntar jag bara på att det riktiga krypskyttet ska börja; alliansvänner som ifrågasätter regeringens miljöpolitik, med udden riktad mot centern. Den borgerliga kannibalismen på ett parti som blottat strupen... Jag räknar inte riktigt MUF-ordförandens utspel i går som krypskytte, inte än i alla fall.)
Detsamma gäller Förbifart Stockholm. En massiv satsning på biltrafiken i en hårt ansträngd storstadsregion, samtidigt som klimatfrågan är glödhet, är naturligtvis ingen önskedröm för en miljöminister.
Detta är rent ut förödande. Ett parti som vänder naturvården ryggen, och som gör storstaden än mera beroende av bilen (ett alternativ som ALDRIG kommer att vara ett alternativ för dem med låga inkomster), kommer inte att kunna gå till val som ett miljöparti.
Återstår ett marknadsliberalt parti, väl anpassat till den borgerliga fyrklövern. Precis som moderaterna vill ha det. Regeringens bondeoffer.
DN Svd1 Svd2
Vargjakten, som jag skrev om i går, är inget annat än ett uselt hastverk; en panikåtgärd för att uppfylla ett vallöfte. Den som personligen får betala priset är miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren. Det är naturligtvis förödande för trovärdigheten att behöva stå till svars för ett dåligt genomfört beslut, som hela alliansen kollektivt drivit igenom.
Att jägarförbundet är nöjt, trots att man medger att jakten varit hetsig, är knappast något miljöministern kan yvas över. Bidrar man till att släppa ut 10-tusentals jägare, utan ringaste krav på utbildning (nej, jag räknar inte jägarexamen) för att skjuta av tio procent av ett utrotningshotat djur, ska man f-n i mig skämmas.
(Nu väntar jag bara på att det riktiga krypskyttet ska börja; alliansvänner som ifrågasätter regeringens miljöpolitik, med udden riktad mot centern. Den borgerliga kannibalismen på ett parti som blottat strupen... Jag räknar inte riktigt MUF-ordförandens utspel i går som krypskytte, inte än i alla fall.)
Detsamma gäller Förbifart Stockholm. En massiv satsning på biltrafiken i en hårt ansträngd storstadsregion, samtidigt som klimatfrågan är glödhet, är naturligtvis ingen önskedröm för en miljöminister.
Detta är rent ut förödande. Ett parti som vänder naturvården ryggen, och som gör storstaden än mera beroende av bilen (ett alternativ som ALDRIG kommer att vara ett alternativ för dem med låga inkomster), kommer inte att kunna gå till val som ett miljöparti.
Återstår ett marknadsliberalt parti, väl anpassat till den borgerliga fyrklövern. Precis som moderaterna vill ha det. Regeringens bondeoffer.
DN Svd1 Svd2
måndag 4 januari 2010
Ett köttben till de som ylar mest
Niklas Wykman, MUF-ordförande, går till skarpt angrepp mot regeringen för turerna kring vargjakten. Jag förstår honom, men undrar samtidigt var han befann sig i valrörelsen när moderaterna visade upp den något smaklösa affischen "Det finns inga vargar i Stockholm", just för att dra till sig röster från jägarlobbyn. Man lyckade, och nu betalar man tillbaka.
Naturligtvis är det smaklöst. Riksdagen har beslutat (!) att 220 djur ska utgöra vargpopulationen i Sverige. Jag vågar lova att vilket annat djur som helst hade betecknats som utrotat, med den storleken på stammen. Regeringen har struntat i den kunskap som finns om den del av bioligin som kallas ekologi och biologisk mångfald. Och att centern har har ansvaret för dess frågor i regeringen är mycket allvarligt. Det parti som en gång kallade sig miljöparti struntar i naturvården. Någon som funderar över varför miljöpartiet växer?
Naturligtvis handlar en stor del av vargdebatten om något helt annat. Det finns en vrede på landsbygden över att servicen blir sämre, affärer och bensinstationer läggs ner, övriga kommunikationer finns i stort inte, framtidstron falnar. Regeringen struntar mer eller mindre i att ta tag i de här problemen. I stället väljer man att kasta ut ett köttben till de ulvar som skriker mest: varsågoda, nu har ni fått er vargjakt.
Detta är dubbelt förödande. Det sista människor på landsbygen behöver är att utmålas som skjutgalna rovdjurshatare. Det är knappast något som kommer att utveckla Sveriges glesa områden. (Rena sabotage mot dem som vill utveckla bygen med rovdjursturim är inte något annat än en terrorattack mot "hela Sverige ska leva".)
För det vi befarade skulle hända har hänt. Ansvarsfull jakt av ansvarsfulla jägare? Glöm det. Vargjakten har bedrivits som om vi utrustat Säters klientel med bössor, och släppt ut dem i skogen.
I dalarna sköts två alfa-hannar. Just de vargar som INTE ska skjutas. Nu vet vi inte om eller hur flockarna splittras, bara att ledarhannen för flocken skjutits.
Ärligt talat, hur många jägare tror ni har kunskap om vargens ekologi? När det gäller högvilt krävs det en speciell jägarexamen för detta. Nu är det vargjakt, en jakt på ett näst intill utrotat djur, som ovanpå allt brottas med inavel, då behövs ingen extra utbildning. Varför? Naturligtvis därför att regeringen vill uppfylla sitt löfte innan valet. Riktigt, riktigt uselt agerat. Och ansvarslöst.
Självklart ska vargar, och andra rovdjur som ställer till problem i byarna, och som inte kan skrämmas bort, skjutas av. Men det handlar också om diciplin i byarna, att man inte lämnar slaktavfall eller rena åtlar i närhet till bebyggelse, som lockar dit djuren. Sunt förnuft helt enkelt.
Men blås av det här spektaklet nu!
Svd DN1 DN2 Aftonbladet1 Aftonbladet2
Naturligtvis är det smaklöst. Riksdagen har beslutat (!) att 220 djur ska utgöra vargpopulationen i Sverige. Jag vågar lova att vilket annat djur som helst hade betecknats som utrotat, med den storleken på stammen. Regeringen har struntat i den kunskap som finns om den del av bioligin som kallas ekologi och biologisk mångfald. Och att centern har har ansvaret för dess frågor i regeringen är mycket allvarligt. Det parti som en gång kallade sig miljöparti struntar i naturvården. Någon som funderar över varför miljöpartiet växer?
Naturligtvis handlar en stor del av vargdebatten om något helt annat. Det finns en vrede på landsbygden över att servicen blir sämre, affärer och bensinstationer läggs ner, övriga kommunikationer finns i stort inte, framtidstron falnar. Regeringen struntar mer eller mindre i att ta tag i de här problemen. I stället väljer man att kasta ut ett köttben till de ulvar som skriker mest: varsågoda, nu har ni fått er vargjakt.
Detta är dubbelt förödande. Det sista människor på landsbygen behöver är att utmålas som skjutgalna rovdjurshatare. Det är knappast något som kommer att utveckla Sveriges glesa områden. (Rena sabotage mot dem som vill utveckla bygen med rovdjursturim är inte något annat än en terrorattack mot "hela Sverige ska leva".)
För det vi befarade skulle hända har hänt. Ansvarsfull jakt av ansvarsfulla jägare? Glöm det. Vargjakten har bedrivits som om vi utrustat Säters klientel med bössor, och släppt ut dem i skogen.
I dalarna sköts två alfa-hannar. Just de vargar som INTE ska skjutas. Nu vet vi inte om eller hur flockarna splittras, bara att ledarhannen för flocken skjutits.
Ärligt talat, hur många jägare tror ni har kunskap om vargens ekologi? När det gäller högvilt krävs det en speciell jägarexamen för detta. Nu är det vargjakt, en jakt på ett näst intill utrotat djur, som ovanpå allt brottas med inavel, då behövs ingen extra utbildning. Varför? Naturligtvis därför att regeringen vill uppfylla sitt löfte innan valet. Riktigt, riktigt uselt agerat. Och ansvarslöst.
Självklart ska vargar, och andra rovdjur som ställer till problem i byarna, och som inte kan skrämmas bort, skjutas av. Men det handlar också om diciplin i byarna, att man inte lämnar slaktavfall eller rena åtlar i närhet till bebyggelse, som lockar dit djuren. Sunt förnuft helt enkelt.
Men blås av det här spektaklet nu!
Svd DN1 DN2 Aftonbladet1 Aftonbladet2
söndag 3 januari 2010
Vad handlar CO2-debatten om?
Det finns naturligtvis dom som hävdar att temperaturen inte stigit de senaste decennierna, och att allt är påhittat. Dessa tragiska figurer lämnar jag i stort sett därhän i detta inlägg.
Likaså dom som hävdar att koldioxid inte är en växthusgas.
Så, vad handlar debatten om? Jo, återkopplingar - och framförallt negativa sådana.
Med få undantag verkar även skeptiker vara inne på att en fördubbling av koldioxidhalten kan värma atmosfären med drygt en grad. Tror den här länken är ganska bra. (Jag skriver värma, trots att det i själva verket handlar om att koldioxiden återreflekterar värmestrålning till jorden; hindrar avkylning alltså.) Det här handlar alltså om den direkta effekten, sedan tillkommer (vad gäller koldioxidens direkta effekt) att det återreflekterande skiktet flyttas uppåt i atmosfären. Vi behåller mera värme, och högre upp. Men vidare till återkopplingarna.
Moln sägs vara en sådan negativ återkoppling. Molnen skulle motverka koldioxidens växthuseffekt genom sin avkylande verkan. Onekligen en intressant teori, då den ökande molnbildningen mer eller mindre förutsätter en varmare atmosfär.
Saken är den, att en, på grund av värmen, ökande mängd vattenånga skulle leda till fler moln, och att dessa skulle ändra jordens strålningsbalans, så att solstrålar reflekteras från molnens ovansidor, och således aldrig får en chans att värma upp klotet.
Klimatet skulle alltså balansera sig självt, och riskerna skulle vara minimala, för att uppvärmingen skulle öka utöver vad koldioxiden bidrar med, snarare tvärtom.
För en positiv återkoppling är att halten vattenånga, som också är en växthusgas, ökar med stigande temperatur. Och naturligtvis vill de som är skeptiska till den globala uppvärmningen hitta teorier som visar att vattenångan inte har så stor betydelse för vare sig klimat eller temperatur, eller helst sänker densamma.
Molnbildningen, och dess inverkan på klimatet, är en utmaning för alla atmosfärforskare. Moln kyler, men värmer också. (De milda temperaturer vi såg i november halva december i Sverige, berodde knappast på en försenad brittsommar.) Den som påstår att en ökad molnbildning per automatik medför att klimatet kyls, vill jag hävda, far mycket vårdslöst fram med sanningen.
Svensmark, en dansk strålningsfysiker, har blivit populär, i kretsar som tvivlar på den globala uppvärmningen, med sin "The chilling stars". Kortfattat menar Svensmark att minskad solaktivitet (svagare magnetfält) ökar den inkommande kosmiska strålningen, så att moln lättare bildas, som sedan kyler vår planet. Samma problem där; en ensidig fokusering på att molnen kyler.
Vad skulle då tala för "molnteorin"? Jo, att uppvärmningen avstannar eller att det till och med blir kallare. Därför är det så viktigt att plocka fram statistik som motsäger uppvärmningen. Och hittar man ingen bra statistik, så kan man visa att mätstationerna visar fel, eller står på fel ställe. Bara en äkta haverist, som Antony Watts, kan gå vidare i samma ullstrumpor efter en sådan felkalkyl. När det gäller Australien och ullstrumporna, tror jag att det är få människor där, som bekymrar sig över att termometern visar för mycket...
Man kan också hacka ett universitet som bedriver klimatforskning, och sedan hävda att forskarna myglat med data. Till varje pris gäller det att trolla bort uppvärmningen.
En uppvärmning som bland annat resulterat i att isen i de arktiska områdena minskar i utbredning, area och volym. Naturligtvis hävdas det med utgångspunkt från ett sådant här diagram att isen nu växt två år på raken!!! Det ser heller inte bra ut för merparten av glaciärerna runt om på jordklotet. Något som är allvarligt för färskvattenförsörjningen, i torra områden. Här drar sig inte vissa klimathaverister för att hävda att det inte är ett året-runt-problem, och därför lätt att lösa ... I den mån de accepterar att problemet finns. Sådana människor borde få vattenledningen kapad för några varma sommardagar.
Och smälter inlandsis och glaciärer, stiger havet. Och smälter glaciärer läggs berget i dagen och utsätts för vittring. Något som knappast lär minska halten tungmetaller i grund- och ytvatten från Himalya.
Det är naturligvis lätt att säga att isen smälter på grund av att det blir varmare. Men vi glömmer det mycket enkla fysikaliska samband som säger oss att isen smälter i stället för att det blir varmare. Något som framför allt den här länken till vädertjänsten i Danmark visar. Uppvärmningen norr om den 80:e breddgraden är koncentrerad till vintern, på sommaren när isen smälter, håller sig temperaturen kring det normala.
Bestickande är att temperaturen har stigit i ett område, under en period, som inte påverkas ett vitten av instrålning från solen. Och följaktligen ej heller av något sot.
DN
Likaså dom som hävdar att koldioxid inte är en växthusgas.
Så, vad handlar debatten om? Jo, återkopplingar - och framförallt negativa sådana.
Med få undantag verkar även skeptiker vara inne på att en fördubbling av koldioxidhalten kan värma atmosfären med drygt en grad. Tror den här länken är ganska bra. (Jag skriver värma, trots att det i själva verket handlar om att koldioxiden återreflekterar värmestrålning till jorden; hindrar avkylning alltså.) Det här handlar alltså om den direkta effekten, sedan tillkommer (vad gäller koldioxidens direkta effekt) att det återreflekterande skiktet flyttas uppåt i atmosfären. Vi behåller mera värme, och högre upp. Men vidare till återkopplingarna.
Moln sägs vara en sådan negativ återkoppling. Molnen skulle motverka koldioxidens växthuseffekt genom sin avkylande verkan. Onekligen en intressant teori, då den ökande molnbildningen mer eller mindre förutsätter en varmare atmosfär.
Saken är den, att en, på grund av värmen, ökande mängd vattenånga skulle leda till fler moln, och att dessa skulle ändra jordens strålningsbalans, så att solstrålar reflekteras från molnens ovansidor, och således aldrig får en chans att värma upp klotet.
Klimatet skulle alltså balansera sig självt, och riskerna skulle vara minimala, för att uppvärmingen skulle öka utöver vad koldioxiden bidrar med, snarare tvärtom.
För en positiv återkoppling är att halten vattenånga, som också är en växthusgas, ökar med stigande temperatur. Och naturligtvis vill de som är skeptiska till den globala uppvärmningen hitta teorier som visar att vattenångan inte har så stor betydelse för vare sig klimat eller temperatur, eller helst sänker densamma.
Molnbildningen, och dess inverkan på klimatet, är en utmaning för alla atmosfärforskare. Moln kyler, men värmer också. (De milda temperaturer vi såg i november halva december i Sverige, berodde knappast på en försenad brittsommar.) Den som påstår att en ökad molnbildning per automatik medför att klimatet kyls, vill jag hävda, far mycket vårdslöst fram med sanningen.
Svensmark, en dansk strålningsfysiker, har blivit populär, i kretsar som tvivlar på den globala uppvärmningen, med sin "The chilling stars". Kortfattat menar Svensmark att minskad solaktivitet (svagare magnetfält) ökar den inkommande kosmiska strålningen, så att moln lättare bildas, som sedan kyler vår planet. Samma problem där; en ensidig fokusering på att molnen kyler.
Vad skulle då tala för "molnteorin"? Jo, att uppvärmningen avstannar eller att det till och med blir kallare. Därför är det så viktigt att plocka fram statistik som motsäger uppvärmningen. Och hittar man ingen bra statistik, så kan man visa att mätstationerna visar fel, eller står på fel ställe. Bara en äkta haverist, som Antony Watts, kan gå vidare i samma ullstrumpor efter en sådan felkalkyl. När det gäller Australien och ullstrumporna, tror jag att det är få människor där, som bekymrar sig över att termometern visar för mycket...
Man kan också hacka ett universitet som bedriver klimatforskning, och sedan hävda att forskarna myglat med data. Till varje pris gäller det att trolla bort uppvärmningen.
En uppvärmning som bland annat resulterat i att isen i de arktiska områdena minskar i utbredning, area och volym. Naturligtvis hävdas det med utgångspunkt från ett sådant här diagram att isen nu växt två år på raken!!! Det ser heller inte bra ut för merparten av glaciärerna runt om på jordklotet. Något som är allvarligt för färskvattenförsörjningen, i torra områden. Här drar sig inte vissa klimathaverister för att hävda att det inte är ett året-runt-problem, och därför lätt att lösa ... I den mån de accepterar att problemet finns. Sådana människor borde få vattenledningen kapad för några varma sommardagar.
Och smälter inlandsis och glaciärer, stiger havet. Och smälter glaciärer läggs berget i dagen och utsätts för vittring. Något som knappast lär minska halten tungmetaller i grund- och ytvatten från Himalya.
Det är naturligvis lätt att säga att isen smälter på grund av att det blir varmare. Men vi glömmer det mycket enkla fysikaliska samband som säger oss att isen smälter i stället för att det blir varmare. Något som framför allt den här länken till vädertjänsten i Danmark visar. Uppvärmningen norr om den 80:e breddgraden är koncentrerad till vintern, på sommaren när isen smälter, håller sig temperaturen kring det normala.
Bestickande är att temperaturen har stigit i ett område, under en period, som inte påverkas ett vitten av instrålning från solen. Och följaktligen ej heller av något sot.
DN
lördag 2 januari 2010
Journalistik och klimatforskning
Inspirerad av Per-Axel Janzons inlägg i Journalisten.se måste jag skriva ett inlägg om vetenskap och journalistik. "Forskarna måste krävas på bevis", skriver han. Och det finns säkert flera än Janzon som har liknande synpunkter i detta ämne. Hans Berström i DN har en något suspekt signerat-kolumn. Det enklaste sättet att kontrollera Bergströms trovärdighet är att slå upp och läsa om MWP på Wikipedia, som tydligen skulle raderats ur historien. Frågan är om Hans Berström är ett offer för mytbildningen eller om han är mytbildningen.
Jag är inte bara inspirerad, utan även lite skrämd. Jag undrar om Per-Axel Janzon verkligen menar att resultat från klimatforskning, journalistiskt sett, ska behandlas på ett annat sätt än övrig forskning? Särskilt besvärligt blir det i så fall med all den forskning som inte specifikt rör klimatet, men som tar upp de förändringar i naturen som vi ser i dag. Bara en äkta klimathaverist kan ifrågasätta exempelvis förbuskningen i fjällvärlden (11/8 2008), eller hur glaciärerna smälter så att kartorna måste ritas om (detta gäller för övrigt även Grönland). (Här måste det också påpekas att de flesta forskarna uttalar sig mycket försiktigt om det som går utanför deras ämne. Skulle vi kräva att en biolog förklarar varför det blir varmare, skulle vi sätta munkavle på många forskare.)
Bevisen för sin egen forskning, dvs den rapport eller avhandling som de lägger fram, ska naturligtvis följa den ordning som gäller i vetenskapliga sammanhang. Disputation, eller att rapporten fackgranskas före publicering i en tidskrift.
Tidskrifter som är att lita på? Inte några som är knutna till något egenintresse i vart fall. I den akademiska världen finns det ett antal tidskrifter, som alla vill bli publicerade i. Nature och Science rankas högt. Bloggar kan vi räkna bort (om inte bloggen verkligen kan länka till en trovärdig källa). Publikationer från tankesmedjor som Cato- och Heartland-institute, WWF, Greenpeace och branchtidningar kan inte användas som primärkälla.
När en vetenskaplig rapport presenteras har massmedia en viktig roll. Dels den grannlaga uppgiften att avgöra vilket allmänintresse de nya rönen har. Dels att kritiskt rapportera (under förutsättning att rapporten är intressant).
Ett oerhört viktigt arbete för journalisten. Det vetenskapliga språket är inte alldeles lätt att förstå, och måste "översättas" om det ska nå en bredare publik. Detta gäller även frågor om klimatet. Anser journalisten att det finns frågetecken i rapporten, anser förmodligen allmänheten det också. Den aktuelle forskaren ska ställa upp för att svara på frågor, och förklara det som är oklart; och är säkert också villig att göra det. Däremot blir det smaklöst om man kräver bevis, till exempel, för att det blivit varmare, men samtidigt har struntat i tidigare rapporter om detta, som presenterats. En forskare får faktiskt referera till en rapport som tidigare blivit accepterad. OM DEN INTE BLIVIT FALSIFIERAD VILL SÄGA. Men lita på att skeptikerna inte hade låtit det passera under tystnad, om de lyckats falsifiera en tidigare godkänd rapport.
Ett litet tanke-experiment: Plocka ut den tidsföljd som det ofta talas om i klimatsammanhang: 1998-2008. Vänd på serien; börja med 2008 och sluta med 1998. Räck upp handen den som tror att en skeptiker skulle sagt att temperaturen stigit ...
Däremot kommer förmodligen ingen forskare att lämna ut rådata eller bakgrundsmaterial till vem som helst. Och ingen kräver det heller. Undantaget klimatforskare. Dessvärre tycks det inom det fältet, numera vara accepterat att haverister begär ut det underlag som forskaren använt. Universitet brukar ha en policy om att material ska vara tillgängligt för forskning, även universitet som bedriver klimatforskning.
Här kommer vi osökt in på statistikern Steve McIntyre ... Han har som bekant krävt att få ut rådata till Briffas trädproxie-studier (bland annat ...) för forskningen kring forntida klimat. McIntyre är vem som helst, han har aldrig genomfört en proxiestudie. Såklart att han inte får fri tillgång till Briffas arbetsmaterial. Inom vilket annat forskningsområde som helst, som inte rör klimatet, hade McIntyre blivit utskrattad av de ansvariga, medan vi andra ryckt på axlarna.
För det kan väl inte vara så att folk går omkring och tror, att det ingår i en forskares arbetsuppgifter att förse intresserade ur allmänheten med uppgifter som han eller hon samlat in?
Klimatdata och offentlighet är för övrigt inte helt okomplicerat. Vädertjänster och militära intressen ligger som bekant ganska nära varandra.
Därmed går jag över till den Arktiska isen som Per-Axel Janzon tar upp i sin debattartikel. Att beskriva hälsoläget för isen är komplicerat, det räcker inte att jämföra två bilder. Det handlar om långsiktiga trender; isutbredning, istjocklek (volym), koncentration, och nu har ytterligare en faktor dykt upp: pipis. Fast kanadensiska forskare talar om "rotten ice". (Något som genast uppmärksammas och förlöjligas på haveristbloggen WUWT.) Pipis är något som isfiskare ska passa sig framåt vårkanten; ungefär en matta av istappar, som skapas av väder och vind ovanifrån, och som sedan fryser till på natten ...
Jag har inte sett en enda seriös rapport om den Arktiska isen, som talar om någon förbättring i sikte. (Däremot, om jag får spekulera, så undrar jag hur länge vi kommer att få detaljerade satellitrapporter från NASA. Där ligger så stora nationella värden under Arktis is, att jag tvivlar på att Pentagon verkligen vill ha dagens offentlighet. Ryssarna håller på att bygga en oljetanker som ska kunna forcera metertjock is söder om Novaya Zelma. Jag kan ha fel men jag har för mig att det vintertid, tidigare varit ett par meter tjock is i det området. Det är knappast bara naturmuppar som är intresserade av hur isen drar sig tillbaka. Kustbevakningen har säkert också synpunkter.)
Med ovanstående utvikning vill jag visa, för att skaffa sig en bild av isens kondition i Arktis, att man inte ska stirra sig blind på vetenskapliga rapporter, utan även beakta hur olika nationer agerar i området.
Vetenskapliga rapporter då, det händer ju att sådana visar motsatta resultat. Oftast inte, skulle jag vilja säga. Att en rapport talar om sotets betydelse issmältningen motsäger knappast AGW (egentligen inte alls eftersom även sot räknas till AGW), däremot kanske det till en del förklarar varför IPCC så grovt (hittills) har underskattat avsmältningen i Arktis. Olika rapporter som kompletterar varandra, även om det bland klimathaverister talas om att (ännu en gång) AGW falsifierats ...
Beviskrav, ja, vi kanske skulle börja med att ställa lika höga krav på amatörerna som säger att Arktis is återhämtar sig, som på forskarna på NASA och Norsk Polarinstitutt.
Jag är inte bara inspirerad, utan även lite skrämd. Jag undrar om Per-Axel Janzon verkligen menar att resultat från klimatforskning, journalistiskt sett, ska behandlas på ett annat sätt än övrig forskning? Särskilt besvärligt blir det i så fall med all den forskning som inte specifikt rör klimatet, men som tar upp de förändringar i naturen som vi ser i dag. Bara en äkta klimathaverist kan ifrågasätta exempelvis förbuskningen i fjällvärlden (11/8 2008), eller hur glaciärerna smälter så att kartorna måste ritas om (detta gäller för övrigt även Grönland). (Här måste det också påpekas att de flesta forskarna uttalar sig mycket försiktigt om det som går utanför deras ämne. Skulle vi kräva att en biolog förklarar varför det blir varmare, skulle vi sätta munkavle på många forskare.)
Bevisen för sin egen forskning, dvs den rapport eller avhandling som de lägger fram, ska naturligtvis följa den ordning som gäller i vetenskapliga sammanhang. Disputation, eller att rapporten fackgranskas före publicering i en tidskrift.
Tidskrifter som är att lita på? Inte några som är knutna till något egenintresse i vart fall. I den akademiska världen finns det ett antal tidskrifter, som alla vill bli publicerade i. Nature och Science rankas högt. Bloggar kan vi räkna bort (om inte bloggen verkligen kan länka till en trovärdig källa). Publikationer från tankesmedjor som Cato- och Heartland-institute, WWF, Greenpeace och branchtidningar kan inte användas som primärkälla.
När en vetenskaplig rapport presenteras har massmedia en viktig roll. Dels den grannlaga uppgiften att avgöra vilket allmänintresse de nya rönen har. Dels att kritiskt rapportera (under förutsättning att rapporten är intressant).
Ett oerhört viktigt arbete för journalisten. Det vetenskapliga språket är inte alldeles lätt att förstå, och måste "översättas" om det ska nå en bredare publik. Detta gäller även frågor om klimatet. Anser journalisten att det finns frågetecken i rapporten, anser förmodligen allmänheten det också. Den aktuelle forskaren ska ställa upp för att svara på frågor, och förklara det som är oklart; och är säkert också villig att göra det. Däremot blir det smaklöst om man kräver bevis, till exempel, för att det blivit varmare, men samtidigt har struntat i tidigare rapporter om detta, som presenterats. En forskare får faktiskt referera till en rapport som tidigare blivit accepterad. OM DEN INTE BLIVIT FALSIFIERAD VILL SÄGA. Men lita på att skeptikerna inte hade låtit det passera under tystnad, om de lyckats falsifiera en tidigare godkänd rapport.
Ett litet tanke-experiment: Plocka ut den tidsföljd som det ofta talas om i klimatsammanhang: 1998-2008. Vänd på serien; börja med 2008 och sluta med 1998. Räck upp handen den som tror att en skeptiker skulle sagt att temperaturen stigit ...
Däremot kommer förmodligen ingen forskare att lämna ut rådata eller bakgrundsmaterial till vem som helst. Och ingen kräver det heller. Undantaget klimatforskare. Dessvärre tycks det inom det fältet, numera vara accepterat att haverister begär ut det underlag som forskaren använt. Universitet brukar ha en policy om att material ska vara tillgängligt för forskning, även universitet som bedriver klimatforskning.
Här kommer vi osökt in på statistikern Steve McIntyre ... Han har som bekant krävt att få ut rådata till Briffas trädproxie-studier (bland annat ...) för forskningen kring forntida klimat. McIntyre är vem som helst, han har aldrig genomfört en proxiestudie. Såklart att han inte får fri tillgång till Briffas arbetsmaterial. Inom vilket annat forskningsområde som helst, som inte rör klimatet, hade McIntyre blivit utskrattad av de ansvariga, medan vi andra ryckt på axlarna.
För det kan väl inte vara så att folk går omkring och tror, att det ingår i en forskares arbetsuppgifter att förse intresserade ur allmänheten med uppgifter som han eller hon samlat in?
Klimatdata och offentlighet är för övrigt inte helt okomplicerat. Vädertjänster och militära intressen ligger som bekant ganska nära varandra.
Därmed går jag över till den Arktiska isen som Per-Axel Janzon tar upp i sin debattartikel. Att beskriva hälsoläget för isen är komplicerat, det räcker inte att jämföra två bilder. Det handlar om långsiktiga trender; isutbredning, istjocklek (volym), koncentration, och nu har ytterligare en faktor dykt upp: pipis. Fast kanadensiska forskare talar om "rotten ice". (Något som genast uppmärksammas och förlöjligas på haveristbloggen WUWT.) Pipis är något som isfiskare ska passa sig framåt vårkanten; ungefär en matta av istappar, som skapas av väder och vind ovanifrån, och som sedan fryser till på natten ...
Jag har inte sett en enda seriös rapport om den Arktiska isen, som talar om någon förbättring i sikte. (Däremot, om jag får spekulera, så undrar jag hur länge vi kommer att få detaljerade satellitrapporter från NASA. Där ligger så stora nationella värden under Arktis is, att jag tvivlar på att Pentagon verkligen vill ha dagens offentlighet. Ryssarna håller på att bygga en oljetanker som ska kunna forcera metertjock is söder om Novaya Zelma. Jag kan ha fel men jag har för mig att det vintertid, tidigare varit ett par meter tjock is i det området. Det är knappast bara naturmuppar som är intresserade av hur isen drar sig tillbaka. Kustbevakningen har säkert också synpunkter.)
Med ovanstående utvikning vill jag visa, för att skaffa sig en bild av isens kondition i Arktis, att man inte ska stirra sig blind på vetenskapliga rapporter, utan även beakta hur olika nationer agerar i området.
Vetenskapliga rapporter då, det händer ju att sådana visar motsatta resultat. Oftast inte, skulle jag vilja säga. Att en rapport talar om sotets betydelse issmältningen motsäger knappast AGW (egentligen inte alls eftersom även sot räknas till AGW), däremot kanske det till en del förklarar varför IPCC så grovt (hittills) har underskattat avsmältningen i Arktis. Olika rapporter som kompletterar varandra, även om det bland klimathaverister talas om att (ännu en gång) AGW falsifierats ...
Beviskrav, ja, vi kanske skulle börja med att ställa lika höga krav på amatörerna som säger att Arktis is återhämtar sig, som på forskarna på NASA och Norsk Polarinstitutt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
